i ert gemak sett en flaska med vatten, och detta skyndade jag efter, gaf honom det att dricka och satte flaskan tillbaka dit, hvarifrån jag tagit henne. Häröfver har ni nu här hemma, efter hvad jag hört, hållit ett fasligt larm, och jag bekänner visserligen, att jag gjort illa; men hvem finns väl, som icke begår ett fel någon gång? Jag är mycket ledsen öfver att hafva gjort det; ty, både till följe häraf och af hvad som sedan händt, är nu Ruggieri nära att mista lifvet. Jag ber er således på det ödmjukaste, att ni förlåter mig och gifver mig tillstånd att gå bort och, så vidt jag förmår, bistå Ruggieri." När läkaren, hörde hennes tal, svarade han, ehuru förtörnad, skämtande: "Du har sjelf skaffat dig aflat för ditt fel: ty, i stället för att du i natt trodde dig få en ung älskare, som skulle riktigt ruska upp pelsen på dig, hade du en sjusofvare. Gå derföre och arbeta på din älskares räddning, men akta dig att för framtiden taga honom in i huset; ty då skall jag betala dig både för denna gång och nästa." Pigan, som tyckte sig rätt väl ha lyckats i första försöket, begaf sig nu, så fort hon kunde, till det fängelse, der Ruggieri förvarades, och förstod der tala så väl vid fångvaktaren, att han tillät henne samtala med Ruggieri. Sedan hon derpå underrättat honom om hvad han borde svara brottmålsdomaren, i fall han ville komma undan, gick hon till denne senare och lagade äfven så, att hon fick företräde hos honom. Som hon var frisk och kraftig, fann domaren för godt att, innan han vidare hörde henne, förut pejla djupet af den vackra förebedjerskans godhjertenhet, till hvilket hon, i hopp om att befordra framgången af sin anhållan, ingalunda nekade