Ingen behöfver fråga, huru välkommen denna utgång af saken var för Ruggieri; men äfven hans älskarinna var öfver måttan glad deråt. Många gånger sedan skrattade och skämtade hon deröfver med honom och sin kära tjenarinna, som velat gifva honom dolkstyngen, och fortsatte i lång tid deras inbördes kärlek och nöjen med ständigt ökad lust. Jag skulle gerna önska, att detsamma hände mig, men likväl utan att jag blefve lagd i någon kista. * Om de första berättelserna bedröfvat de väna damernas sinnen, så kom i stället denna sista af Dioneo, och i synnerhet hans yttrande, att brottmålsdomaren pejlat flickans godhjertenhet, dem att skratta så innerligt, att deras löje väl kunde anses som en vederqvickelse från den af de andra berättelserna uppväckta medömkan. Men, när konungen såg, att solen började blifva guldfärgad och att således slutet af hans herravälde var inne, ursäktade han inför de sköna damerna i ganska artiga ord sitt beteende, att nämnligen låta dem berätta om ett så sorgligt ämne, som älskandes olyckor; och, sedan han gjort sitt urskuldande, stod han upp, tog lagerkransen af sitt hufvud och satte den, medan damerna nyfiket väntade, åt hvem han skulle skänka den, behagligt på Fiammettas ljuslockiga hufvud med de orden: "Med denna krans smyckar jag dig, såsom den, hvilken bättre än någon annan skall