Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Taflan af det Peloponnesiska kriget, är en af de
förfärligaste, häfderna ega att uppvisa. Den visar oss
hur ett folk, det friaste och snillrikaste under solen,
slaget med blindhet rusar sitt oblida öde till mötes,
då det ej mera eger styrka att bära friheten, som
framkallat och fostrat en andelig bildning för flere
århundraden. I Athén, hjeltars och skalders dyra
hem, hade nyss Aischylos och Sophokles tystnat, och
bland det af njutningar och tvedrägt förslappade fol
ket framstod Euripides, den känslofulle Sophisten, att
med sina sedespråk ersätta frånvaron af inre sedlig
lifskraft. Denna tafla har den dystre och
ordnjugge Thukydides målat för efterverlden i rysliga färgor.
Men så långt hade det gått med Athen, att
rynkade pannor ej mera väckte någon
uppmärksamhet; då uppträdde Aristophanes i full känsla af det
löjligas makt, och visade sina medborgare i upp och
nedvänd bild det rätta, den enda form under hvil–
ken sanningen kunde för ett ögonblick sammanhålla
de förslappades tankar. Han såg sin fädernestad,
det mångbesungna, violbekransade Athena förtära
sina skönaste krafter i krig, vällust och inbördes
tvedrägt, och spådde sitt fädernestands undergång om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
