Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV
kriget skulle fortfara. Han såg den ena
folkledaren med den andra, smickrande ömsevis och
smädande, slitas om menighetens ögonblickliga ynnest,
och såg slutligen en af dem segra och enväldigt
herrska i en stad, der den ringaste medborgare ej
kunde höra ordet Konung utan löje eller fasa, men
der man lät demagoger fara fram som tyranner,
endast de vaggade menigheten till slummer med den
ljufva visan om det allom rådande och bjudande
folket och dess ofelbara domar.
Det är denna tid, hvilken Aristophanes skildrar
i lustspelet Ἱππῇς. Den gamla Komedien är känd
för sin obegränsade frihet, men här gränsar denna
frihet till det otroliga. Med en oförliknelig
djerfhet förlöjligar skalden folkväldets urartade anda och
Athenarnes oförbätterliga lättsinne. Han ställer
framför deras blickar en menighet af idel »gapare«
(κεχηναιοι), som lättsinnigt fika efter ögonblickets små
fördelar och nyheter, och byta om lynnen med vind
och med väder. Just detta folk, öfvermodigt i
minnet af Marathon och Salamis, med all sin retliga
fåfänga utan kraft att våga något genomgripande
medel mot det växande onda, låter den dristige
skalden framträda på skådeplatsen under bilden af en
utlefvad afsigkommen gubbe utan rock och skor, ledd
och matad af sin fogde den ryktbare Kleon, en man,
som fastän han i skamlöshet ger få af sina likar
efter, störtas af en annan ännu skambösare; och
denna spegelbid sågo Athenarne icke allenast utan
vrede utan med godt lynne, och gåfvo priset åt
skalden. Så nära lättsinnigheten låg deras frisin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
