Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
1
Men J, som länge ren ert öra vänt,
I skilda toner att höra sångens konst,
Till våra anapæster nu
Med vänligt sinne vänden eder håg.
Om det skulle från gamla tiden till oss en lustspels-
:
diktare komma,
Och försöka att få på theatern oss opp att der
framföra hans verser,’
Så tro vi väl knappt att han vunne sitt mål, men
denne poëten är värdig;
Ty samma personer han hatar som vi och dristar att
såga hvad rätt är,
Och har gått rättskaffens med Typhos i kamp och
den tjutande stormen betvingat.
Men, hvad mängen har undrat, och vandrat med flit till
honom sjelf att få veta,
Hur det kommer sig till att choren han ej i sitt eget
namn har betingat,
svara för sig och säga,
att icke af tröghet,
Så har han befallt oss att
Han sölat så länge men just för han vet, huru svår
hans konst är att öfva,
Ty den der Comœdia är dock till slut minsann ett
underligt stycke,
Dessutom han känt edra
Ty mången har fjeskat för henne med flit, men få
hafva njutit dess ynnest.
nycker för väl, hur de skifta
med vind och med väder,
gett en god dag när
ålderdom dem betvingat.
Hur de gamla poëter ni
Han mins hur det geck för Magnes sist när åldern
försilfrat hans lockar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
