Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Fjerde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Än Krates? hvad grufligt hån har ej han och
grymma misshandlingar lidit,
Som gaf för ett ringa pris eder mat och skickade
hem så förnöjda,
Och dukade opp, en torrolig värd, de
aldrasötaste saker.
Och han var den ende, som kunde stå bi, än blef
han uthvisslad än icke;
Se derföre dröjer också vår skald, ty han säger så
här i sitt sinne:
För det första man bör väl lära sig ro förrän man
fattar i styret,
Och sedan i förn göra vakt en tid och akta på vind
Till slut, om man vill,
och på väder;
må man föra sin egen
skuta; Men just för han dröjer,
För det han är blygsam
och ej som en narr
springer opp på banan att gyckla,
årslag
Så höjen ett klingande bifallsdån med elfvafaldiga
På Lenæiska festen med jublande rop,
Att poëten må vända tillbaka förnöjd,
Då sitt syfte han nått,
Med glädjestrålande panna!
HALF-CHOREN,
Kom o Poseidon hästars vän,
Du, som af kopparhofvarnas dân
Fröjdas och fålars gnäggande rop,
Och med blåa spröten försedt
Hurtigt ilande krigsskepp,
Vän af den stolta ynglingatropp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
