Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längtade vansinnigt efter Tallholmen och Solö och att
hon tiil och med drömde om Brinkman. Hon vågade
icke. Trots att Albert sagt, att de skulle draga ett brett
streck över det förflutna, hade hon en känsla av att
det förflutna ändå kunde lysa fram igen, om den
ringaste skugga av misstanke vaknade hos honom.
Ofta låg hon vaken om nätterna vid sin sovande mans
sida och grubblade sig dödstrött över hur hon skulle
göra. Hon hade lovat honom att stanna hos honom
tills fyrarna släcktes och lotsarna drogos in för
vintern. Det var hon själv, som yrkat på att få följa med
dit ut för att rädda sig ur frestelserna. Nu hade hon
haft frid inom sig i snart fem månader, en ljuvlig,
stilla frid, utan några onda tankar. Varför skulle de
nu dyka upp igen? Varför kunde hon inte hålla dem
nere i djupet? Var hon svagare än andra människor?
Eller ledo också andra på samma sätt som hon, fast de
aldrig talade om det ? Gud, vad hon längtade! Det
kändes som hunger. Ropade, skrek i henne. Nu hade nog
festerna hos patron Åberg på Solö börjat igen. Tänk,
vad roligt hon och Brinkman haft den natten! Han
hade varit för tokig. Men med betalningen för flickan
gick det knalt. Då gned han på slantarna. Det var
skillnad mot i kortspel. Nå, han hade nog inte så gott
om det heller. Han hade säkert flera oäkta ungar att
dra försorg om. Och de riktiga sönerna hemma på
Grönö voro lika goda kålsupare som fadern. Härjade
och levde fast de inte hade ett öre och fast gården var
intecknad till skorstenarna. Vackra pojkar var det!
Alldeles som fadern. Jag måste tillbaka till Tallholmen,
annars dör jag! Tänk bara på att stanna här ute tre,
fyra månader till! Det blir ohyggligt. Varför reser jag
inte? Han har själv erbjudit mig. Ja, det är något
besynnerligt med mig. Jag både vill och inte vill.
Anna kunde icke reda upp sina egna tilltrasslade tan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
