Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyrmästarn vinkade tröstande med handen, men vad
han sade tog stormen bort, ty vinden låg emot.
Albert fick i största hast fram en pljerock till Anna
också. Den var svårt hopklistrad, men på kom den.
»Bäst du håller dej i ruffen ändå», rådde han. Men
hon trängde sig ut.
»Jag kvävs därinne», sade hon.
»Skyll dig själv, om du blir våt. Loss!» ropade han.
Eriksson slängde bojlinan. Albert lade ned rodret
och skotade lätt. Så bar det i väg ut genom hålet
norröver, där de hade full nytta av vinden och en smula
lä av kobbarna för brottsjön.
Fyrmästarn stod länge och såg efter dem. Båten
med sin röda, breda duk längs storseglet stampade tungt
och tog den ena sjön efter den andra över sig så fort
de kommit om udden, men det såg inte värre ut än
annars, när lotsarna stuckit till havs. Sjöberg var säker
på sjön och Eriksson inte föraktlig heller. Pojken
kunde gott gälla för en hel karl. Värst blev det nog för
Sjöbergskan. Jojo! Det är gropigt på sjön i dag.
Fyrmästarn måste skratta, när han såg hur hon klamrade
sig fast vid ruffen. Inget väder för fruntimmer!
Ökan girade, stampade och levde i kryssen ut.
Albert måste parera sjöarna, för att inte båten skulle gräva
ned sig alldeles. Det gällde att lirka med rodret jämt,
falla och lova. Eriksson skötte storskotet och Georg
focken. Det blev inget latmansgöra. Anna fällde inte
ett ord, där hon huggit sig fast med klorna i
ruffluckan. Sittrummet stod redan halvt med vatten, och de
hade fått lov att bomma igen ruffen för att inte fylla
hela båten. De tre seglarna talade inte heller mycket.
De skötte var och en sitt. Det behövdes knappt några
kommandoord från Albert. De tycktes känna och leva
med båten. Någon gång hände det, att Georg tittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
