- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
108

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visste med sig, att han handlat efter bästa förstånd
och att endast kaptens onykterhet och tjurskallighet
hade förorsakat strandningen. Lotsarna på Tallholmen
togo allmänt parti för Sjöberg, dels av rättskänsla, dels
av yrkessamhörighet. Lotsålderman försäkrade, att han,
ehuru han var pensionerad, gärna själv skulle fara
in och hjälpa, om det knep i några facksaker, för de
där juristerna hade inte den blekaste aning om hur en
skuta såg ut eller vad man skulle ta sig till i hårt
väder. Det visste nog lotsarna bäst, när de hade satt en
skuta på grund och det blev åtal. Nog för att de också
kunde dumma sig, de liksom andra människor, men
det skulle gå långt, innan Albert Sjöberg, som visste
var alla grynnor lågo ända ut till Måsklubb, satte en
skuta på grund.

Albert gjorde inte mycket väsen av att han gett sig
ut i storm för att rädda ångaren, fast han inte behövt
göra det enligt reglementet. Det hade hänt
mångfaldiga gånger förut att lotsarna värderat den
oreglemen-terade plikten högre än sitt eget liv. Det behövdes ingen
särskild tack för.

Händelsen fick dock icke dö i tystnad. Anna och
Georg upphörde icke att prisa Albert. Eftersom de
voro partiska, fäste man sig icke så mycket vid deras
utgjutelser. Vida mer intryck gjorde Eriksson, när
han, innan han for ut till Måsklubb igen, förklarade,
att om inte Sjöberg stuckit ut till ångaren den
morgonen utanför Måsklubb så skulle Mary gått till botten
som en gråsten innan kvällen med en sådan läcka, som
hon hade.

Anna, som repade sig förunderligt snabbt på några
dagar efter det tjocköborna seglat hem dem till
Tallholmen, gick omkring i full extas och höjde Albert till
skyarna för alla, som orkade höra på. Då det annars
inte brukade vara hennes vana, framkastade flera av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free