- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
110

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stormnatten ombord på ångaren intalat sig, att hon var
ovärdig därtill. I friförsamlingen räknade man inte
så noga med syndarna. Dess famn öppnade sig vidare
och mer försonande mot dem än statskyrkans. Den
mis-sionsrörelse, som Paul Petter själv satte sig i spetsen
för, tilltalade i hög grad folket ute på Solö och även
på öarna längre ut i skärgården. Brottningen med
döden, som ständigt lurade på fiskarna, när de foro ut
med sina bragder, gav en förklarlig blandning av
skräckkänsla, undergivenhet och religiositet åt de
hemmasittande kvinnorna. Blev mannen eller sonen borta på
havet, böjde kvinnorna sitt huvud och mumlade: »ske
Guds vilja!» Aldrig visste de vad hemskt, som stod
för dörren. Morgonen kunde börja klar och vacker.
Karlarna drogo ut under skämt och glam med sina
bragder. Solen dansade över glittrande hav. Och så
på några timmar hade man stormen och undergången
där, kullstjälpta båtar och rop från drunknade. Ske
Guds vilja!

De orden gåvo en tröstkänsla i lidandet. Man böjde
sig under den stora eviga makten upp i skyn, han som
gav och tog, han, som härskade över storm och stiltje,
liv och död, heder och ära, gods och guld.

Anna tyckte sig mer och mer glida in i det ljusa,
himmelska riket. Allt fult och mörkt lämnade hon bakom
isig. Det liksom sjönk i djupet. Ofta kände hon sig
sväva uppåt. Det var mest, när de sjöngo i
missionshuset. Ja, hon upptäckte till och med, att hon själv
kunde sjunga och följa med i sången.

Svåger Erik, handlanden på Solö, som balanserade
sig fram mellan statskyrkan och missionshuset med den
överklokes sinnesnärvaro, rosade Anna högt för att hon
fattat sitt beslut att bli Guds barn. Det förenade dem
mer, och Eriks fick till och med rätt att behålla Elvira

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free