- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
187

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jaså, Sjöberg fick främmande ändå, fast inte den
efterlängtade pojken iddes fara ut till föräldrarna. Grön
pl vm! Oj oj!

Flickan med gröna plymen gick nedåt Anna. De
tittade mönstrande på varann.

»Kan ni säga mig, var mästerlotsen Sjöberg bor?»
frågade flickan.

»Jo, det kan jag nog», svarade Anna. »Jag —.»

Hon hejdade sig. Det liksom klack till i henne. Vad
i Herrans namn ville den där människan Albert?

»Om ni kommer med mig, skall jag visa.»

De satte sig i rörelse uppåt vägen. Gummorna på
bänken fastställde med full enighet, att Anna Sjöberg
inte såg så värst trakterad ut av besöket. De började
tissla och tassla på bänken. Anna växlade inte ett ord
med det där stockholmsspöket. Jo jo, det var inte så
roligt att få andra främmande än dem man väntade
sig. För inte tycks de känna varann. Kanske nå’n
släkting till Albert Sjöberg? Kanske det rent av var
systern, Beda, hon som skulle ha det så bra i sta’n?
Nej, hon var mycket äldre. Den här såg inte ut att
vara mer än tjugu år. Beda hade nog nått sina modiga
fyrtio. Och Beda och Anna måtte väl känna varann.
De voro ju från Grålöga båda. Nej, gröna plymen
hörde nog till mästerlotsens bekanta. Ja, se de
karlarna ! De voro alla lika.

Det stämde med verkliga förhållandet, att Anna
Sjöberg och gröna plymen inte växlade ett ord med
varann, medan de gingo uppåt.

Anna brydde sin hjärna. Hon tittade i smyg på
flickan, som gick bredvid. Hon såg bra ut. Ljust hår.
Fin näsa. Men läpparna voro onaturligt röda, stora och
tjocka, alldeles som Gustaf Brinkmans–––––––-.

En blodvåg sköljde uppåt huvudet på Anna. Hon
trodde hon skulle falla. Hon stannade och tog sig åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free