- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
188

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjärtat. Den gröna plymen stannade också och såg
förvånad på henne. Anna bara stirrade. Hon trodde
inte sina ögon. Gud, i himlen, att hon inte förstått
det med detsamma. Det var ju Jenny! Jennny, som hon
aidrig sett sedan den gången, när de lade flickebarnet
vid hennes bröst och tryckte det till sig i blandning av
lycka och skam. Vegafärden — raketerna -—
Brinkman — alltsammans.

Nu blev hon likblek.

»Mår ni illa?» frågade gröna plymen.

»Jag får litet ont ibland», sade Anna.

Tankarna rusade och brusade i hennes hjärna. Bort!
Bort! skreko de högljuddaste.

Hon började gå igen. Flickan följde henne tyst.

Jag måste ha bort henne, få henne undan, innan
Albert får se henne. Väl, att han står kvar därborta i
backen med lotsarna. Varför har hon kommit hit? Allt
är upptäckt, förrått. Jag går i sjön. Men flickan?
Jag måste veta vad hon vill. Hur har hon kunnat få
reda på mig? Jag var ju så försiktig. Snickarns har
naturligtvis skvallrat. Och ändå fick de så mycket jag
kunde skrapa ihop den gången. Flera hundra kronor.
Och sedan vart år. Jag vet v-äl, vad jag haft svårt att
få ihop pengarna. Hur jag fått springa här och låna
i stugorna under tysthetslöfte så att inte Albert skulle
få tag i det. Hur har jag inte fått trassla! Och så
kommer hon ändå och frågar efter mästerlotsen
Sjöberg. Jag kunde mörda henne. Mitt barn? Mitt eget
barn? Jag har betalt för det. Köpt mig fri. Det är inte
mitt endast. Det är lika mycket Brinkmans. Allt är
slut. Vad skall jag göra? Vad skall jag göra?

»Är det långt till Sjöbergs?» frågade gröna plymen.

»Ett stycke ännu. En kvarts timme kanske.»

Anna såg mycket tydligt stugan. Det var inte två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free