- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
196

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När Anna Sjöberg varken svarade eller gjorde min
av att lämna platsen vid dörren, fortsatte han:

»Tror hon jag tänker äta upp henne? Stig fram,
hon, mor Sjöberg, till varulven och låt oss språkas vid!
Jag antar, att hon har något viktigt på hjärtat efter
hon är så tyst och står därborta vid dörren. Det är
inte farligare längre fram. Seså, var inte dum nu!»

Pastorn reste sig ur gungstolen och gick bort till
henne. Han gav henne hand och förde henne med milt
våld framåt till soffan, där han så gott som tvingade
henne att sätta sig i ena hörnet, medan han själv satte
sig i det andra.

»Så där ja, nu är vi så nära varann att vi kan talas
vid utan att skrika och ändå inte så nära att vi genera
varann. Hur står det till med mästerlotsen ?»

»Jo, tack, pastorn. Albert har det bra än så länge»,
svarade hon med svag röst.

»Barnen också?»

»Joo, då! På dem är det inget fel.»

»Vem är det fel på då?» skojade pastorn. »För
något fel är det. Det begriper jag. Skall mor Sjöberg
lämna missionshuset? Har hon tröttnat på
waldenströ-marna och alla deras konster? Det skulle inte förvåna
mig. Statskyrkan är nog den kyrka, som står i längden,
vad de än säger därborta i det röda trähuset. Min
kyrka är sten. Den håller i århundraden, årtusenden.»

Pastorns röst förlorade den skämtsamma klangen.
Här fanns mitt framför honom ett av de borttappade
fåren, som tydligen ville tillbaka. Hon skulle icke
inbilla sig, att det gick så lätt. Att man bara behövde
springa ut och in som i missionshuset. Åhnej, min
gumma lilla! Först avbön ordentligt för att hon
lämnat det rätta fårahuset.

Pastorn bolmade ut ett duktigt tobaksmoln och drog
ett nytt drag. Den gamla studentpipan snarkade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free