Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon talat illa om mig. Det fanns så många som sade
vi skulle skiljas. Så for jag till sta’n och födde
flickan. Ett snickarfolk lovade ta henne som eget barn.
Och jag måste skaffa pengar. Måste, till vad pris som
helst. Så Albert inte skulle få veta något. Jag trodde
min skuld var betald. Min synd! Och så kom hon i
dag, Jenny, med ångbåten, utan att skriva, utan att
underrätta. Åh, vilket elände! Hon kände inte igen
mig — hur skulle hon kunna det — men jag kände igen
henne med detsamma, när hon kom till mig nere vid
ångbåtsbryggan och frågade mig var mästerlotsen
Sjöberg bodde. Pastorn förstår! Jag skulle visa henne
vägen dit! Jag, hennes mor, hennes egen mor, som —.»
Anna storgrät i soffhörnet så hon inte kunde
fortsätta.
»Såja, lugna sig, mor Sjöberg! Lugna sig!» tröstade
pastorn.
»Jag trodde så visst, att allt var glömt, försonat»,
stammade hon.
»Det kan väl bli! Det kan väl bli, mor Sjöberg!»
»Nej — nej!» våndades hon. Det hela syntes henne
mycket hopplösare nu än när hon låg i skogen och bad
till Gud. »Albert förlåter mig aldrig! Det vet jag»,
jämrade hon sig.
»Man skall aldrig misströsta. Det finns ingen så stor
synd att den inte kan förlåtas, bara vi ångrar oss.»
»Ja, det säger pastorn, ja, men Albert! Albert!»
»Han är väl icke omänskligare han än andra.»
»Nej, men han trodde på mig, trodde, att jag talat
om hela sanningen för honom, och det hade jag inte.»
»Det var mycket illa gjort av mor Sjöberg.»
»Det var så svårt, pastorn! Det var så svårt. Han
hade gått ifrån mig. Det hade jag aldrig överlevat.
Aldrig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
