- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
228

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lyckades komma ovanpå källarmästarn igen och med
båda händerna om hans hals försökte pressa fram
bekännelse om nederlaget.

»Ger du dej, Joachim!» skrek han. »Ger du dej!»

»Hur skall han kunna svara, när du håller händerna
om strupen på honom?» frågade majoren, som under
hela kampen spelat oombedd stridsdomare och
uppmanat åskådarna att hålla ut ringen.

Herbert Åberg släppte taget, men kvar satt han som
segrare på källarmästarns kullriga mage.

»Ger du dej, Joachim?» frågade segraren.

»Ja, stönade källarmästarn.

»Erkänner du, att du är en drummel, Joachim?»

»Ja — ja! Släpp mig bara.»

Herbert Åberg sprang upp och hjälpte med de
kring-ståendes bistånd källarmästarn på benen. Välvilliga
händer borstade av det värsta golvdammet från
kämparnas kläder, varefter segraren och den besegrade arm
i arm tågade in i Valhall för att vid en bägare mjöd
—- nej, vid en s. k. bottenfock punsch dricka försoning.

Dansen ute i stora salen fortsatte igen. Den blev
så pass vild att mästerlotsen fann det vara tid att ta
reda på Elvira. Han hade flera gånger sett henne
dansa med de unga brinkmännerna och andra, men
under de sista något oroliga timmarna hade han
förlorat allt spår av henne.

Han gav sig ut att leta. Hon fanns varken i
danssalen eller på de öppna verandorna mot sjön.
Mästerlotsen stod en lång stund och lyssnade utåt
promenaden vid stranden. Där hördes ungdomliga fnissanden
och undertryckta skratt genom mörkret. Sjön slog
ned vid bryggan. Det hade tydligen börjat blåsa. Men
varmt var det ännu. Undra på att de unga sökte sig
ut i det fria. Elvira var tillräckligt gammal att passa
på sig själv. Kanske hon hälsade på i någon av alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free