Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lustbåtarna i hamnen. Flera brände ljus i kajutorna.
Alltid hade hon bekanta.
Mästerlotsen kände sig märkvärdigt orolig.
Besynnerligt i alla fall, att han inte sett Elvira på så länge.
Hade hon farit hem till Tallholmen? Omöjligt. Då
borde hon först sagt till. Nej, hon var nog ute och
strövade omkring för att svalka sig. Inte behövde det
ligga något farligt i det. Nej visst. Inte behövde det.
Så fort jag får tag i henne, far vi hem, sade
mästerlotsen sig. Kanske majoren sett henne?
Mästerlotsen gick in för att fråga. Nej, majoren hade
inte heller sett henne på länge, men hon kom väl.
Ungdom är ungdom!
Det fanns något i mästerlotsens ansikte, som
gjorde, att majoren förstod, att saken inte kunde slås bort
så lätt. De gåvo sig ut på spaning på var sitt håll.
Majoren åtog sig strandpromenaden, medan
mästerlotsen tog bryggorna och sofforna runt viken.
På stora ångbåtsbryggan dansade man ännu. Det
hördes tydligt. En fiol kved genom natten. Längst ut
på bryggan dinglade en lykta vid signalmasten och
kastade ett svagt ljus över de dansande, troligen för att
hindra dem att valsa i sjön. Elvira hade naturligtvis
gått dit. Vad jag var dum, tänkte mästerlotsen.
Mästerlotsen stod länge och tittade på dem. Där fanns
ingen Elvira.
En lång pojke kom fram till honom i en paus och
lyfte på mössan. Han höll en flicka under armen.
»God kväll, farbror Albert!»
Det var Karls äldsta pojke ute ifrån Grålöga.
»Är du här, Anders?»
»Åh, vi är flera ute från Grålöga. Det här är
Johanssons flicka!»
Mästerlotsen tryckte deras händer.
»Hur har ni kommit hit? Seglat?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
