Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vi har mer än en timme på oss. Riktigt god tid.
SoFn går inte upp förr», sade han.
Solen? Inte finns det någon sol. Inte skall jag få
se solen mer. Han dödar mig, om jag inte —.
Hon kände själv hur hon blev askgrå i ansiktet.
»Du kanske vill ha mer kaffe?» frågade han. »Du
ser riktigt frusen ut. Men du är också rasande tunt
klädd. Har nästan ingenting på dig. Tag en tår till!»
Han lutade beredvilligt på kaffepannan, där den stod
kvar på fotogenköket.
Hon skakade på huvudet.
»Skall vi inte släcka!» frågade hon och nickade åt
fotogenköket.
»Tycker du det är för ljust? Han skrattade till,
skruvade ned veken och blåste ut lågan. En svart rök slog
upp ur fotogenköket.
Någon tog hårt i låset och skakade dörren. Både
Gabriel och Elvira sågo emot den.
»Vad är det?» frågade Gabriel försmädligt.
När dörren skakade till för en ny ruskning, fortsatte
han: »Gå och lägg dig, imperator, och låt oss ha den
här timmen för oss!»
En våldsam spark på dörren kom till svar.
»Öppna genast, annars slår jag in den!»
»Aj, fan! Gubben!» viskade Gabriel. Han såg sig
villrådig omkring som om han helst velat krypa in i
något hål med Elvira. Hon reste sig. Det jublade till
inom henne.
»Varför öppnar du inte?» frågade hon lugnt.
Gabriel såg på henne med samma blick som den
fallna ängeln måtte sett på himmelrikets hägrande
fröjder, när han på en gång störtade ned i det eviga
mörkret.
Ett våldsamt slag dundrade igen. Dörrspegeln
rem-nade. Då gick Gabriel och öppnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
