Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 4. Aristokratisk reaktion och insurrektion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pariserparlamentets s. k. stora kammare (grand’chambre),
som utgjordes af de äldre ledamöterna, vissa högre hof- och
riksämbetsmän, medlemmar af statsrådet samt representanter
för provinsparlamenten och ett par andra suveräna ämbetsverk.
Både pariserparlamentet, la cour des comptes och la cour
des aides, protesterade genast mot den nya ordningen, och
protesten förnyades följande dagen af la grand’chambre, när
denna då nödgades öfvervara den seans, hvarmed la cour
plénière invigdes. Denna första sammankomst skulle också
blifva den sista.
Denna statskupp framkallade mot regeringen ett
motstånd, som själft nästan kunde förtjäna namnet revolution och
i själfva verket utgjorde ingressen till den omstörtning, som
vanligen kallas revolutionen. För att hindra en partiell
förändring i l’ancien régime ryggade de privilegierade klasserna
ej till baka för uppror. Härigenom åstadkommo de
emellertid ej annat än en sådan försvagning af konungamakten,
att denna blef urståndsatt att skydda den gamla
samhällsordningen från fullständig förstöring, och på samma gång
gåfvo de ett föredöme, som sedan skulle vändas mot dem
själfva och den sak, för hvilken de kämpade[1].
Redan förut hade den nya förvaltningsorganisationen,
hvars genomförande tog sin början i slutet af 1787,
framkallat förvecklingar, i det åtskilliga provinsparlament motsatte
sig den samma, och aristokratien sökte begagna sig däraf
för att försvaga intendenternas makt[2]. När så ediktet af den
8 Maj meddelades provinsparlamenten, reste sig dessa till
ursinnigt motstånd och funno härvid det kraftigaste understöd
hos landtadeln. Den aristokratiska reaktion, hvartill Ludvig
XVI:s regering förut gifvit upphof, födde nu af sig en
formlig aristokratisk insurrektion. Ju större landtadelns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
