Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 1. Det gamla samhällets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta så till vida berättigadt, att hon verkligen stod att köpa,
ehuru, torde man kunna påstå, i politiska frågor endast, när
den sak, för hvilken han skulle verka, öfverensstämde med
hans egna åsigter[1].
Å andra sidan var han högsint och försonlig mot fiender,
ömsint och vänfast och framför alt lågande af kärlek till
fosterland och frihet. Om hans snille och den gigantiska
kraften i hans personlighet alltid måste uppväcka beundran, hade
han sålunda äfven egenskaper, som förmå ingifva sympati.
Den egentliga grunden till hans historiska betydelse har
man emellertid att söka i hans förhållande till frågan om
den politiska friheten. Man skulle kunnat vänta, att ett lif
sådant som hans skulle utbildat en af dessa fridlösa andar,
som i blindt raseri öfver verkliga eller inbillade oförrätter
blott förstöra sig själfva och sprida förstörelse. Men detta blef
ingalunda förhållandet.
Det är tvärtom antagligt, att han just hade sina olyckor
att tacka för sin storhet. Genom den grymhet, hvarmed
samhället och hans eget stånd behandlade honom, under det att
otaliga andra, lika skyldiga, fingo gå fria, hindrades han att
förslösa sina rika krafter på den förnäma verldens flärd, och
på samma gång öppnades därigenom hans ögon för det
bestående samhällslifvets verkliga brister; men inga personliga
orättvisor förmådde helt och hållet förblinda det underbart
klara omdöme, hvarmed han i politiska frågor var utrustad.
Sålunda lät han ej häller locka sig af de skenfagra från
verkligheten lösryckta abstraktioner, hvilka samtiden vanligen
ansåg såsom den politiska vishetens fullbordan; l’ancien régime
har ej haft en obevekligare fiende än honom; men han visste
— kanske af en egen bitter erfarenhet — att människorna
ej voro sådana blodlösa dygdemekanismer. som de dåtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
