Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med den samtida literatören Mallet du Pan[1]: människornas
d. v. s. individernas säkerhet, jämlikhet etc. etc. bero ej på
naturliga rättigheter utan på öfverenskomna d. v. s. lagar; ty
de förra innebära ett fritt bruk af individernas förmögenheter,
och då dessa äro olika, leda de därför till brist på jämlikhet
och förtryck; först genom de senare är det som dessa sorgliga
följder af de naturliga rättigheterna kunna inskränkas inom
måttliga gränser, och de mänskliga rättigheterna böra därför
vara oskiljaktiga från de medborgerliga. »Att förklara
rättigheterna är följaktligen att förklara lagarna eller ock att göra
en onyttig sak.» Han påpekade också, att engelsmännens
rättighetsförklaring (declaration of rights) blott innehöll
verkliga lagstadganden, och att amerikanernas frihet ej grundade
sig på deras rättighetsförklaringar utan på deras författningar
(kartor).
Det berättigade i alla dessa anmärkningar torde svårligen
kunna bestridas, och dock vore det helt visst en ensidighet att
på grund af dem blott klandra. En förklaring till att
fransmännen 1789 ej liksom engelsmännen 1689 sökte grunden till
sin frihet i positiva och historiska rättigheter utan i abstrakta
allmänt mänskliga, ligger redan däri, att enväldet beröfvat
den franska folkfriheten alla historiska grundvalar, men
dessutom var ett dylikt tillvägagående helt och hållet
öfverensstämmande med tidsandans riktning. Majoriteten inom
nationalförsamlingen var ej ensam om sitt svärmeri för att
människans rättigheter nu skulle förklaras, utan inom hela den
bildade verlden fann man allmänt denna tanke »gudomlig».
Förnämligast genom att välja denna form var det, som
församlingen inom hela Europa förmådde skaffa erkännande åt de stora
idéer hon hade att förkunna, ty vid sidan af alt det omogna
och förflugna, som rättighetsförklaringen innehöll, funnos
verkligen däri stora och sanna idéer: hvad engelsmännen förvärfvat
åt sig genom sin revolution, de verkliga landvinningar, som
människoanden genom upplysningsfilosofien hade gjort, de
förbättringar, som det franska folket så enhälligt fordrat genom
sina cahiers, hafva därigenom blifvit hela den civiliserade
verldens arfvedel. Först och främst möta oss härvid själfstyrelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
