- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
213

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härmed deras ställning till vetofrågan gifven. För öfrigt voro
de fiender till alt, som kunde gifva stadga åt den nya
ordningen. På grund häraf ville de ej vara med om det i
sammanhang med vetofrågan framstälda förslaget om ett
tvåkammaresystem
[1], en tanke, hvilken, som vi veta, också i och
för sig var förhatlig för den franska adelns flertal; ja stundom
drogo de ej ens i betänkande att vid omröstningarna
understödja de mest radikala förslag i hopp att härigenom
åstadkomma en sådan förvirring, att en fullständig återgång till
l’ancien régime skulle blifva den enda räddningen, och i
allmänhet bestod deras parlamentariska taktik i att genom
trakasserier af hvarjehanda slag försvåra riksdagsarbetet[2]. Denna
rent negativa riktning hos högern fann slutligen äfven sitt
uttryck däruti, att en stor del af dess medlemmar emigrerade
och sålunda fullständigt lemnade fältet fritt för ordningens
fiender.

Då partiets hufvudmassa utgjordes af politiskt oerfarna
landtjunkare, är det naturligt att det ej egde någon synnerlig
rikedom på parlamentariska förmågor. Till dess mest
bemärkta medlemmar hörde d’Éprémesnil och vicomte de
Mirabeau.
Den förre, nu adlig representant för Paris, älskade att med
lidelsefulla afbrott oroa de liberala talarne, dessa förhatliga
kämpar, som uppvuxit ur hans egen obetänksamma
draktandssådd. Den senare, yngre broder till den store folkledaren
och invald i adelskammaren, hade sin slägts hela våldsamhet,
var utsväfvande såsom brodren, ehuru för att begagna hans
egen utsago denne endast lemnat honom öfrig en last:
omåttlighet i mat och dryck[3], men han saknade dennes högre


[1] Skilnaden mellan partiets ställning till denna fråga och frågan om
ett oinskränkt veto framgår bl. a. däraf, att då detta vid omröstningen hade
325 anhängare i församlingen, kunde tvåkammarsystemet blott vinna 89
röster. Högra centern röstade för båda förslagen.
[2] Partiet sökte äfven verka genom pressen. Dess mest bekanta
tidningar voro: Ami du roi, des Français et de l’ordre, utgifven af
Montjoie, äfven bekant genom en reaktionär Histoire de la Revolution
de France,
samt Actes des apôtres, hvilken sistnämda utmärkte sig genom
sin ytterliga hätskhet och i hvars utgifvande den yngre Mirabeau och den
spirituella literära äfventyraren Rivarol togo verksam del.
[3] Han kallades för sin fetma Mirabeau-Tonneau (tunnan). Fadren
föredrog honom för sin äldre son, antagligen emedan han ej inblandat sig
i familjetvisterna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 24 20:43:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free