Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 2. Nydaningsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cazalès tillhörde en nyadlad ämbetsfamilj, men hade
egnat sig åt krigstjänst. Hos honom fans en ärlig öfvertygelse
och ett verkligt politiskt system. Han önskade en likformig
beskattning, men ansåg aristokratiska mellanmakter
nödvändiga såsom ett värn mot pöbeltyranni och var därför en ifrig
anhängare af ståndsförfattningen. På dess grund önskade
han en konstitutionell monarki, men konungadöme och
aristokrati voro för honom ej ändamål, utan medel i
samhällsordningens tjänst, och när konungen den 27 Juni själf
uppmanade till ståndens förening, motsatte han sig denna åtgärd
sägande, att konungadömet stod öfver konungen. Utom
Mirabeau var han kanske den enda i församlingen, som i
nämnvärd grad hade blick för det verkliga, på historisk grund
uppvuxna samhället, men han misstog sig, då han tilltrodde
den dåvarande franska adeln att till gagnet vilja och kunna
vara en aristokrati. Högerns prelater och landtjunkare, för
hvilka samhällsordningen egentligen ej var något annat än
privilegier och tionde, applåderade visserligen den vältalighet,
med hvilken han i nationalförsamlingen bekämpade de
demokratiska idéerna, men förmådde ej fatta hans politiska
åskådning. Han lyckades därför aldrig samla ett verkligt parti,
och emedan han ej blott protesterade mot revolutionen, utan
därur ville, om ock på konservativ grund, utveckla en bättre
samhällsordning, betraktades han af dem, för hvilka han
kämpade, själf nästan såsom en revolutionär; då han efter
konungaparets misslyckade flykt (1791) lemnade landet, mottogs
han med ohöflighet i Koblenz, den emigrerade hofadelns
högkvarter[1], under det att där all möjlig artighet visades Maury.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
