Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trodde, att jag glömde er godhet och att jag visade mig
vårdslös om henne — det är jag verkligen icke.»
Jag sade, att jag var övertygad därom efter vad jag hade
sett.
»Men», tillade jag, »får jag göra en fråga?»
»Gärna, sir», svarade han.
»Denna intagande flicka», sade jag, »som äger så mycken
skönhet och intelligens — har hon ingen annan än er, som
tager vård om henne. Har hon intet annat sällskap.»
»Nej», sade han och såg mig ängsligt i ansiktet, och hon
behöver ingen annan.»
»Men är ni icke rädd för, att ni kan misstaga er i ett
så ömtåligt värv», sade jag. »Jag är övertygad om, att ni
menar väl, men är ni säker på, huru ni skall utföra ett
sådant värv som detta?»
»Sir», svarade den gamle mannen efter ett ögonblicks
tystnad, »jag har ingen rätt att känna mig sårad av vad ni
säger. Det är sant, att i många hänseenden är det jag
som är barnet och hon den fullväxta — det har ni redan
sett. Men, natt eller dag, sjuk eller frisk, så är hon det
enda föremålet för alla mina omsorger; och om ni visste
huru stor denna omsorg är, så skulle ni betrakta mig med
helt andra ögon än ni nu gör. Åh, det är ett dystert liv
för en gammal man — men det är ett stort mål att vinna,
och det håller jag i sikte.»
Som jag såg, att han var i en upprörd och otålig
sinnesförfattning, föresatte jag mig att icke säga något mera,
utan gick och tog på mig min ytterrock, som jag hade kastat
av mig, då jag kom in. Jag blev förvånad, då jag såg
flickan stå helt tåligt med ett ytterplagg på armen samt en
hatt och käpp i handen.
»De äro icke mina, mitt barn», sade jag.
»Nej», sade flickan lugnt, »det är morfars.»
»Men han går icke ut i afton.»
»Åh jo, det gör han», sade flickan.
»Och vad skall det bliva av dig, min vän?»
»Av mig! Jag skall naturligtvis stanna här. Det gör jag
alltid.»
Jag såg med förvåning på den gamle mannen. Från
honom såg jag tillbaka på flickans lilla späda figur. Ensam!
I detta ödsliga rum hela den långa, dystra, ensliga natten!
Hon lade icke i dagen något medvetande om min
förvåning, utan hjälpte muntert den gamle mannen med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
