Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. I - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smög hon sig ut ur tältet och strövade omkring på några
ängar en bit därifrån, där hon plockade några vilda rosor
och dylika ringa blommor i avsikt att göra små buketter
och bjuda ut dem åt de förnäma fruntimren i vagnarna, då
folk började anlända.. Hennes tankar voro ingalunda
overksamma, under det hon var sysselsatt härmed. Då hon
återkommit och hade satt sig i en vrå av tältet bredvid den
gamle mannen och band tillsammans sina blommor, medan
de båda karlarna lågo och sovo i ett annat hörn, ryckte
hon honom i rockärmen och sade i dämpad ton och med en
hastig blick på dem:
»Morfar, se inte på dem jag talar om och låtsa som om
jag talade om allt annat än vad jag nu tänker göra. Vad
var det du sade mig, innan vi lämnade det gamla huset?
Att om de finge veta vad du ämnade göra, skulle de säga
att du vore tokig och skilja oss åt.»
Den gamle mannen vände sig till henne med en uppsyn
av vild förfäran, men hon hejdade honom med en blick,
bad honom hålla några blommor, medan hon band ihop dem,
närmade på detta sätt sina läppar till hans öra och sade:
»Jag vet att det var det du sade mig. Du behöver inte
tala, käre morfar. Jag kommer mycket väl ihåg det.
Morfar, dessa män misstänka att vi i hemlighet lämnat våra
vänner och tänka föra oss till någon överhetsperson för
att låta taga oss i förvar och skicka oss tillbaka. Om du
låter din hand darra så där, kunna vi aldrig bli kvitt dem,
men om du bara är lugn, skall det lätt gå för sig.»
»Hur?» mumlade den gamle mannen. »Kära Nelly, hur?
De skola stänga in mig i ett fängelse, mörkt och kallt, och
kedja mig fast vid väggen, Nell — slå mig med piskor och
aldrig låta mig se dig.»
»Nu darrar du igen», sade flickan. »Bry dig inte om dem,
se inte på dem, bara på mig. Jag skall nog passa på tillfälle,
då vi kunna smyga oss bort. Då jag gör det, så tänk bara
på att följa efter mig och inte stanna eller säga ett ord.
Tyst!»
»Åhå, vad har ni för er, min vän?» frågade mr Codlin,
i det han lyfte upp sitt huvud och gäspade. Så snart han
därpå märkte att hans kamrat ännu var djupt insomnad,
tillade han i en ivrig viskning: »Codlin är vännen, kom
ihåg — inte Kort.»
»Jag håller på att göra buketter», svarade flickan; »jag
skall försöka sälja några under de här tre dagarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
