Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med grova likkistor (ty smittosam sjukdom och död hade
flitigt sysslat med den levande skörden), då faderlösa gräto
och av förtvivlan vanvettiga kvinnor följde med liktåget
— natten, då somliga ropade på bröd och andra efter
någonting att dricka för att däri dränka sina bekymmer, och
somliga gingo ruvande hem — natten, som, olik den natt
himmelen sänder över jorden, icke förde med sig någon
frid, något lugn, icke den välsignade sömnens kännetecken
— vem skall förtälja en sådan natts fasor för den unga,
kringirrande flickan?
Och likväl lade hon sig ned utan någonting mellan sig
och himmelen, och utan någon fruktan för sig själv, ty hon
stod över det nu, sände hon upp en bön för den gamle,
stackars mannen.
En bit bröd för en penny var allt vad de hade fått
denna dag. Det var mycket litet, men även hungern
förglömdes i det sällsamma lugn, som smög sig över hennes
sinnen.
Morgonen kom. Fast mycket svagare och med
förminskad både syn- och hörselförmåga, uttalade likväl flickan
ingen klagan — kanske hon icke hade gjort det, även om
hon icke haft denna anledning att vara tyst, som vandrade
bredvid henne.
En leda vid mat, varom hon icke hade haft medvetande,
förrän de utgåvo sin sista penny för att köpa ett nytt bröd,
avhöll henne från att deltaga även i denna torftiga måltid.
Hennes morfader åt begärligt, och det gladde henne att se.
Deras väg gick genom samma skådespel som dagen förut,
utan omväxling eller förbättring.
Frampå eftermiddagen klagade hennes morfader bittert
över hunger. Hon närmade sig ett av de usla kyffena vid
vägen och knackade på dörren.
»Vad vill ni ha här.» sade en mager karl som öppnade.
»Barmhärtighet. En bit bröd.»
»Ser ni det där?» svarade han hest och pekade på ett
slags bylte på golvet. »Det är ett dött barn. Jag och fem
hundra arbetare till blevo körda från arbetet för tre
månader sedan. Det är mitt tredje döda barn och mitt sista.
Tror ni jag har någon barmhärtighet att skänka bort eller
en bit bröd att vara av med?»
Flickan vek tillbaka från dörren och den slöt sig efter
henne. Driven av hård nödvändighet knackade hon på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
