Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan dörr strax bredvid, som gav efter för den lätta
tryckningen av hennes hand och flög upp.
Det såg ut som om tvenne fattiga familjer bodde i detta
kyffe, ty två kvinnor, båda omgivna av sina barn, innehade
olika delar av rummet. Mitt ibland dem stod en allvarlig
svartklädd herre, som nyss tycktes hava inträtt och som höll
en gosse vid armen.
»Här kvinna», sade han, »här är er dövstumme son. Han
fördes till mig i morse, anklagad för stöld, och med varje
annan gosse skulle det ha gått illa, det försäkrar jag er.
Men som jag hade medlidande med hans vanförhet har jag
återfört honom till er. Tag bättre vara på honom för
framtiden.»
»Och vill ni inte ge mig tillbaka min son också?» sade
den andra kvinnan, som hastigt reste sig upp. »Vill ni inte
ge mig tillbaka min son också, sir, som blev deporterad för
samma brott?»
»Var han dövstum, kvinna?» frågade mannen strängt.
»Var han det inte, sir?»
»Ni vet att han inte var det.»
»Jo, han var det!» utropade kvinnan. »Han var döv,
stum och blind ända från sin barndom för allt vad som var
gott och rätt. Hennes gosse har kanske inte lärt bättre!
Men var lärde sig min någonting annat? Var kunde han
få det? Vem fanns det som lärde honom något bättre?»
»Tyst, kvinna!» sade mannen. »Er gosse var i
besittning av alla sina sinnen.»
»Ja, det var han», utropade modern, »och därför var
det dess lättare att leda honom vilse, eftersom han hade dem
i behåll. Om ni räddar den här gossen, därför att han inte
kan skilja rätt och orätt åt, varför räddade ni då också inte
min, som aldrig fått lära sig den skillnaden? Ni herrar ha
lika god rätt att straffa hennes son, som Gud hållit i
okunnighet om ljud och tal, som ni ha rätt att straffa min, vilken
ni själva hållit i okunnighet. — Var rättvis, sir, och giv mig
också tillbaka min son!»
»Ni är utom er», sade gentlemannen och tog fram sin
snusdosa, »och det gör mig ont om er.»
»Ja, jag är utom mig», svarade kvinnan, »och ni har gjort
mig sådan. Var rättvis, sir, och då ni haft förbarmande
med den här gossen, så giv mig också tillbaka min son.»
Flickan hade sett och hört nog för att förstå att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
