Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. II - XLVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då en forvagn, som ett långt stycke åkte samma väg som de,
komme att stanna vid värdshuset för att byta hästar, och
kusken för en liten drickspenning nog skulle giva Nell plats
i vagnen. Överenskommelsen avslöts, då forvagnen kom,
och på bestämd tid rullade han bort med flickan, bekvämt
instuvad, under det hennes morfader och skolmästaren
gingo bredvid kusken och värdshusvärdinnan samt allt det
goda folket på värdshuset ropade sina lyckönskningar och
sitt farväl efter dem.
Stundom gick Nell ett par mil, under det hennes
morfader åkte, och stundom förmådde hon även skolmästaren
att taga plats och vila sig, och sålunda fortsattes färden helt
glatt, tills de kommo till en stor stad, där forvagnen stannade
och där de tillbragte en natt. De åkte förbi en stor kyrka,
och vid gatorna lågo en mängd gamla hus, byggda av ett
slags lera eller murbruk och korsade i alla riktningar av
svarta bjälkar. Dörrarna voro dessutom välvda och låga
samt försedda med små förstugukvistar av ek med
besynnerliga bänkar, där de forna invånarna hade suttit om
sommarkvällarna. De hade för länge sedan blivit fria från
röken och smältugnarna, utom i ett par enstaka fall, då en
fabrik, belägen mitt ibland fälten, ödelade platsen runt
omkring likt ett eldsprutande berg. Då de hade färdats genom
denna stad, kommo de åter ut på landsbygden och började
nu närma sig sin bestämmelseort.
Den låg likväl icke så nära, att de icke tillbragte ännu
en natt på vägen, icke därför att detta var alldeles en
nödvändighet, utan därför att skolmästaren, då de nalkades
byn på några mils avstånd, fick en orolig känsla av sin
värdighet såsom den nye klockaren och ogärna ville göra
sitt inträde i dammiga skor och av vandringen oordnad
dräkt. Det var en vacker, klar höstmorgon, då de kommo
till skådeplatsen för hans nya verksamhet och stannade för
att betrakta dess skönheter.
»Se — här är kyrkan!» utropade den förtjuste
skolmästaren. »Och den där gamla byggnaden strax bredvid är
skolhuset, det kan jag våga. Trettiofem pund om året
på ett sådant vackert ställe!»
De beundrade allting — det gamla grå vapenhuset, de
utsirade fönstren, de vördnadsvärda gravstenarna, som
höjde sig överallt på den gröna kyrkogården, det åldriga tornet,
ja, själva väderhanen, de mörka halmtaken på kojorna
och ladorna, som tittade fram bland träden, ån, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
