Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Varför?» frågade Quilp.
»Jo, ser ni, sir», svarade Brass, »saken är den, sir, att
varje häntydning på dessa små överenskommelser vänner
emellan för ändamål, som i sig själva äro fullkomligt
lovvärda, men som lagen betecknar såsom komplotter, gör
man bäst i att hålla tyst med och hava för sig själv —
ni förstår mig ju, sir?»
»Varför pratar ni om överenskommelser?» genmälde
Quilp. »Har jag varit med om några överenskommelser?
Vet jag någonting om edra överenskommelser?»
»Nej, nej, sir — visst inte; för ingen del», svarade
Brass.
»Om ni blinkar och nickar åt mig», sade dvärgen och
såg sig omkring, som om han sökt eldgaffeln, »så skall jag
göra kål på ert markattansikte, det lovar jag.»
»Förivra er inte, det ber jag, sir», genmälde Brass, som
hastigt hejdade sig. »Ni har alldeles rätt, sir. Jag borde
inte ha talat om den saken, sir. Låt oss byta om
samtalsämne, om ni vill vara så god. Ni har frågat mig efter
vår hyresgäst, sir», sade Sampson. »Han har icke
återkommit, sir.»
»Inte?» sade Quilp, under det han värmde upp rom i
en liten panna. »Varför inte det?»
»Varför, sir», svarade Brass, »han — bevare mig, mr
Quilp —»
»Vad står på?» sade dvärgen och hejdade sig just som
han var på väg att föra pannan till munnen.
»Ni har glömt vattnet, sir», sade Brass. »Och —
förlåt mig, sir — men det är brännhett!»
Utan att bevärdiga denna erinran med annat än ett
praktiskt svar, lyfte mr Quilp pannan till sina läppar och drack
helt kallblodigt ur all sprit, den innehöll — vilket väl
kunde hava varit omkring ett halvkvarter — fastän den
bubblat och fräst häftigt ett ögonblick förut, då han tog den
av elden. Sedan han sväljt denna milda styrkedryck, bad
han mr Brass fortsätta.
»Men först», sade Quilp med sitt vanliga grin, »skall ni
ta en droppe själv — en god, varm, stark droppe.»
»Ja, sir», svarade Brass, »om det funnes så mycket som
en mun full vatten, som man kunde få utan för mycket
besvär —»
»Sådant finns inte här», skrek dvärgen. »Vatten åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
