Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vol. III - LXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET 419
torkade sig markisinnan i ögonen, smög sig sakta uppför
trappan öch tittade in genom glasrutan på dörren.
Mr Chuckster stöd bakom pulpetlocket och gjorde
förberedelser för avslutandet av sitt arbete för dagen, och
framför den utbrunna brasan stodo tvenne herrar, av vilka hon
riktigt nog ansåg den- ene vara notarien och den andre —
som höll på att knäppa igen sin överrock och tydligen stod
i begrepp att genast begiva sig därifrån — mr Abel
Gar-land.
Sedan den lilla spionen gjort siua iakttagelser, beslöt hon
att vänta på gatan, tills mr Abel kom ut, emedan hon icke
behövde vara rädd för att hon nödgades tala i mr
Chuck-sters närvaro. I denna avsikt smög hon sig ned igen, gick
tvärs över gatan och satte sig på ett trappsteg alldeles mitt
emot.
Hon hade knappt intagit denna ställning, då en ponny
kom hoppande utför gatan med en liten faeton efter sig.
I den satt en karl, men varken karlen eller faetonen tycktes
besvära honom det allra minsta, då han reste sig på
bakbenen, stannade, gick framåt, strök eller gick åt sidan utan
den minsta hänsyn till. dem. Då de kommo till notariens
dörr, ropade karlen på ett ganska vördnadsfullt sätt »ptro
då». Ponnyn gjorde ett ögonblicks uppehåll, men som om
det fallit honom in att det kunde vara det samma som att
uppställa ett olämpligt och farligt prejudikat, ifall han
stannade, då man begärde det av honom, satte han sig genast
igång igen, rasslade i fullt trav ned till gathörnet, vände
och kom tillbaka och stannade av egen fri vilja.
»Jo, du är ett präktigt djur», sade karlen. »Jag önskar
jag finge ge dig betalt — det gör jag.»
»Vad har han nu gjort?» sade mr Abel, sopi kom utför
trappan.
»Han är i stånd att reta gallfeber på en», svarade
drängen. »Han är den elakaste krabat — ptro clå, vill du stå’?*-
»Han står aldrig still, om du ger honom öknamn», sade
mr Abel, i det han steg upp och -fattade tömmarna! Det
är första gången han varit ute på länge, ty-han har förlorat
sin gamla körsvän och ville inte gå för någon annan "förrän
i morse. Var här i morgon igen och tag emot honom. God
natt!»
Och efter ett par besynnerliga språng gav ponnyn vika
för mr Abels milda uppmaning och travade sakta bort.
Hela denna tid hade mr Chuckster stått i dörren och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
