Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 9. 3. Deraf kommer det, att i hela verlden icke finnes ett enda folkslag med religion och sundt förnuft, som icke erkänner att det är en Gud, och att Gud är En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9. III. Deraf kommer det, att i hela verlden icke finnes ett
folkslag med religion och sundt förnuft, som icke erkänner, att det
är en Gud, och att Gud är En.
Af den ofvan omtalade Guddomliga inflytelsen i
menniskors själar följer, att det hos hvarje menniska är en inre
röst, som säger, att det är en Gud, och att Han är En.
Att ändock sådana finnas, som förneka Gud och som erkänna
naturen i stället för Gud, samt sådana, som dyrka flere gudar
och äfven beläten i stället för gudar, kommer deraf, att de
hafva tillstoppat det inre af sitt förnuft eller förstånd med
verldsliga och lekamliga ting, och derigenom utplånat det
ursprungliga eller barndomsbegreppet om Gud, och då i och
med detsamma kastat religionen från bröstet bak i ryggen.
De kristne erkänna visserligen en Gud, men på hvad sätt de
erkänna Honom synes af deras trosbekännelse, som lyder
sålunda: »Den allmänna tron är denna, att vi dyrka En Gud
i trehet och treheten i enhet. Det är tre Guddomliga personer,
Fadren, Sonen och den Helige Ande, och likväl äro icke tre
Gudar, utan En Gud. En är Fadrens person, en annan Sonens
och åter en annan den Helige Andes, och deras Guddom är en,
(de hafva) lika härlighet och lika evigt majestät. Sålunda är
Fadren Gud, Sonen är Gud och den Hel. Ande är Gud; och
som vi måste af kristlig sanning bekänna hvardera personen
särskildt för Gud och Herre, så förbjudas vi af den allmänna
religionen att säga tre Gudar och tre Herrar». Sådan är den
kristna tron om Guds enhet; men att Guds trehet och Guds
enhet i denna bekännelse äro hvarandra motsägande, det skall
visas i kapitlet om den Guddomliga Treheten. Andra folkslag
i verlden, som hafva religion och sundt förnuft, medgifva att
Gud är En. Alla Muhamedanerna i sina riken, Afrikanerna i
många riken af deras verldsdel och äfven Asiaterna i flere
af sina, samt vidare Judarne i vår tid, erkänna detta. De
allra Äldsta i Guldåldren, hos hvilka religion fanns, dyrkade
En Gud, hvilken de kallade Jehovah; äfvenså de gamle i
påföljande tidehvarf, innan det blef envåldsregeringar, men med
dessa började verldsliga och sedan lekamliga lustar tillsluta
förståndets öfre ängder, som förut varit öppna, och då varit
likasom tempel och helgedomar för kyrkan af den Ende Guden.
Men för att åter öppna dessa helgedomar och sålunda
återställa den Ende Gudens dyrkan, stiftade Herren Gud en
kyrka hos Jakobs efterkommande och satte framför alla buden
i deras religion det budet: »Du skall icke hafva någon annan
»Gud framför mitt ansigte», 2. Mos. 20. Jehovah, som Han
åter kallade Sig för dem, betyder också det högsta och enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
