Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Gud Skaparen - 9. 3. Deraf kommer det, att i hela verlden icke finnes ett enda folkslag med religion och sundt förnuft, som icke erkänner att det är en Gud, och att Gud är En - 10. - 11. 4. Att nationerna och folken hafva af flere orsaker haft och ännu hafva skiljaktiga åsigter om huru denne Ende Guden är beskaffad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsendet, från hvilket allt, som är och finnes i verlden, har
sitt ursprung. De gamle hedningarne bekände Jupiter för
den högste Guden – »Jovem» – ett ord, som måhända
kommer af »Jehovah» – och gåfvo desslikes guddomlighet åt
flere andra, som utgjorde hans hof. Men de vise i en föl-
jande tid, såsom Plato och Aristoteles, medgåfvo, att desse,
icke voro gudar, utan lika många egendomligheter och
beskaffenheter af En Gud, och att de kallades Gudar, emedan
något guddomligt innebodde i hvar och en särskildt af dessa
egenskaper.
10. Hvarje menniska, som är begåfvad med sundt
förnuft, äfven om det icke är upplyst af religionen, kan inse,
att allt deladt förfaller af sig sjelft, om det icke beror af en
enda person. På samma sätt skulle det ock gå med en
menniska, som är sammansatt af så många lemmar, inelfvor,
sinnes- och rörelseorganer, om hon icke vore beroende af en
själ, samt med kroppen sjelf, om den icke berodde af ett hjerta.
Så vore det ock med ett rike, om det ej styrdes af en
regent, med ett hus, om det ej förvaltades af en husbonde, ja
med hvarje embete, hvaraf finnes så mångfaldiga i ett rike –
om det icke sköttes af en embetsman. Hvad skulle en krigshär
förmå emot fienderna utan en härförare, som har högsta
befälet, samt honom underordnade befälshafvande, af hvilka
hvar och en har sin myndighet öfver soldaterna. Sammaledes
vore det med kyrkan, om hon icke erkände En Gud,
äfvensom med änglahimlen, hvilken är likasom hufvudet för
kyrkan på jorden, i hvilkens hela andliga kropp Herren är
sjelfva själen. Derför kallas också himlen och kyrkan Hans
kropp, och om himlen och kyrkan icke bekände en Ende
Gud, vore båda såsom en liflös kropp, hvilken skulle utkastas
och begrafvas, emedan den vore till ingenting nyttig.
11. IV. Att nationerna och folken hafva af flere orsaker haft
och ännu hafva skiljaktiga åsigter om huru denne Ende Guden är
beskaffad.
Första orsaken härtill är den, att kunskapen om Gud
och deraf erkännandet af Gud icke kan finnas utan
uppenbarelse, och att icke heller kunskap om Herren, samt deraf
det erkännande, att i Honom bor all Guddomens fullhet
lekamligen, kan förvärfvar utaf något annat än Ordet, som är
uppenbarelsens Krona; ty menniskan kan af den gifna
uppenbarelsen gå Gud till mötes och emottaga inflytelse och så
från naturlig blifva andlig. Den uräldsta uppenbarelsen
genomströmmade hela jordkretsen, men den naturliga menniskan
förvände henne på många sätt, hvaraf uppkommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
