Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djur och foglar, både ädla och oädla, födas i allt det vetande,
som tillhör deras drifter.? Först bekräftade de med åtskilliga
ting sanningen af satsen, t. ex. med hänsyn till menniskan,
att hon icke födes i någon kunskap, icke en gång i kunskap
om den äktenskapliga kärleken. De efterfrågade, och hörde
af forskare, att ett spädt barn icke ens af någon medfödd
kunskap känner modrens bröst, utan att det af modren eller
amman lär att känna det medelst att läggas till bröstet, och
att det endast vet att suga, hvilket det fått af den beständiga
sugningen i modrens lif; och att det sedan icke vet att gå,
eller böja ljudet till något menskligt ord, ja icke ens kan så
som djuren uttrycka med ljud kärlekens böjelser; samt vidare,
att det icke likasom djuren, känner någon föda som är tjenlig
för sig, utan att det griper hvad som bjudes, vare sig rent
eller orent och för det till munnen. Forskarne sade, att
menniskan utan undervisning alls ingenting vet om sätten att
älska könet, och att icke en gång jungfrur och ynglingar veta
det utan undervisning af andra; med ett ord, menniskan födes
kroppslig såsom en mask och förblifver kroppslig, så vida hon
icke lär sig af andra att veta, förstå och blifva vis. Derefter
bestyrkte de, att djuren, så väl ädla som oädla, såsom
markens djur, himlens foglar, kräldjur, fiskar och smådjur, hvilka
kallas insekter, födas i allt det vetande, som tillhör deras lifs
drifter, såsom i allt som hör till näring, i allt som hör till
könskärlek och fortplantning och i allt som hör till deras
afkommas uppfostran. Detta bestyrkte de med underbara ting,
som de återkallade i minnet af hvad de sett, hört och läst
i den naturliga verlden, der de förr lefde, och hvarest icke
finnas förebildande utan verkliga djur. Sedan sanningen af
satsen sålunda blifvit bepröfvad, ansträngde de sin tankekraft
för att efterforska och finna de orsaker, medelst hvilka de
kunde utveckla och upptäcka denna hemlighet; och alla sade,
att detta ovilkorligen måste komma af den Guddomliga
visheten, på det att menniskan må vara menniska och djuret må
vara djur, och att således ofullkomligheten i menniskans
födelse är hennes fullkomlighet, och att fullkomligheten i
djurets födelse är dess ofullkomlighet.
Derefter började de, som sutto åt Norr, att tillkännagifva
sin åsigt och sade, att menniskan födes utan kunskaper, på
det hon må kunna emottaga dem alla, men om hon föddes
med kunskaper, skulle hon icke kunna emottaga några utom dem,
med hvilka hon vore född, och i så fall skulle hon ej heller kunna
tillegna sig någon kunskap. Detta tydliggjorde de med
följande jemförelse: En nyss född menniska är såsom en åker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
