Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
702 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
kommer vår visionära förlustelse emellanåt på oss och gör
att vi skifte vis gå åter in och ut, och sålunda äro vi
ömsom kloke och ömsom vansinnige. Vi veta äfven, att ett
hårdt öde väntar dern, som med list beröfva andra deras
egodelar». Vi frågade då: »Hvilket öde?« De svarade: »De
uppslukas och kastas nakne i något helvetiskt fängelse, der
de hållas till att arbeta för kläder och föda och sedan för
några slantar som de samla, och i hvilka de sätta sitt hjertas
glädje, men om de göra kamraterna något ondt, så måste de
gifva en del af sina slantar i plikt.
663. Tredje MinnesTärdigheten. En gång var jag midt
ibland änglar och hörde deras samtal angående insigt och
visdom. De sade derom, att menniskan icke känner och
fattar annat än att så väl insigt som visdom är uti henne sjelf,
och följaktligen att allt hvad hon vill och tänker är af henne
sjelf, då likväl icke det ringaste deraf kommer från
menniskan, utom blott förmågan att emottaga dem. Ibland
mycket annat som de talade var också det, att kunskapens träd
om godt och ondt i Edens trädgård betecknade den tron, att
insigt och visdom voro från menniskan, och att lifvets träd
betecknade att insigt och visdom voro från Gud; och
emedan Adam på ormens intalan åt af det första trädet och
således trodde, att han var eller skulle blifva såsom Gud, blef
han utdrifven ur trädgården och förbannad. Medan änglarne
samtalade härom, kommo två prester tilika med en man,
som i verlden hade varit diplomat. Jag berättade dem då,
hvad jag hade hört af änglarne om insigt och visdom, och
när de hade hört det, började de tre att tvista om båda
dessa ämnen och äfven om klokhet, om de äro från Gud
eller från menniskan; och tvisten blef häftig. Alla tre hade
lika mening, att de voro från menniskan, emedan sjelfva
känslan och uppfattningen, som kommer deraf, bekräftade
det; men presterna, som då voro fulle af teologisk ifver
på-stodo att ingenting af insigt och visdom och således
ingenting af klokhet är ifrån menniskan, och de bekräftade det
med följande ställen i Ordet: »Menniskan Jean ingenting taga,
utan det gifves henne från himlens, Joh. 3: 27, och med hvad
Jesus sade till lärjungarne: *Utan Mig kunnen I icke göra
något», Joh. 15: 5. Men emedan änglarne förnummo, att
presterna, ehuru de så talade, i sitt hjerta hyste samma tro som
diplomaten, så sade de derför till dem: »Afläggen edra egna
kläder och tagen på eder sändebudskläder, och föreställen
eder att I ären sändebud». De gjorde så, och då tänkte
de af sitt inre och talade af skäl som de invärtes hyste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
