Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han allena hade ansigtet vändt mot dörren och stirrade
på den med samma uttryckslösa blick, som det
utspökade barn, hvilket i maskeraddrägt såsom en skylt
utslälles på platformen vid en kringresande taskspelartrupps
bod. Han stod tätt bakom en dam, som var ifrigt
sysselsatt med spelet vid rulettbordet.
Omkring detta bord voro femtio eller sextio
personer församlade, af hvilka många i de yttre raderna, som
då och då erhöllo en förstärkning utifrån, blott voro
åskådare; undantagandes, att man en eller annan gång
kunde se någon bland dem, vanligtvis ett fruntimmer, med
en förlägen min sätta ut ett femfrancsstycke, liksom blott
för att lära känna hvad spelpassionen egentligen var. De
som togo sitt nöje allvarligare och helt och hållet
hängåfvo sig åt spelet, företedde de mest olika varieteter
af den europeiska typen: den lifländska och spanska, den
grekiskt-italienska och en brokig mångfald af den tyska;
den engelskt aristokratiska och den engelskt plebejiska.
Här var sannerligen jemlikhetsprincipen på ett i ögonen
fallande sätt erkänd. En engelsk grefvinnas hvita, med
juvelringar betäckta finger vidrörde nästan en knotig, gul
hand, hvars nakna handled blottades, då den utsträcktes
för att rafsa åt sig en hög guldmynt — en hand, som
fullkomligt passade ihop med det fyrkantiga, glåmiga
ansigtet, de djupt insjunkna ögonen, de gråsprängda
ögonbrynen och det illa kammade, tunna håret, hvilket allt
gaf personen en viss likhet med en gam. Och på
hvilket annat ställe skulle hennes nåd hafva nedlåtit sig att
sitta bredvid denna i förtid åldrade, qvinliga gestalt med
de skrumpna läpparne, hvilken, vissnad efter en kort
blomstring, liksom hennes konstgjorda blommor, höll
framför sig en sliten sammetsretikyl och allt emellanåt stack
i sin mun det stift, hvarmed hon punkterade sitt kort?
Der satt också, likaledes mycket nära den sköna
grefvinnan, ljuslett, med mjuka händer och omsorgsfullt bak-
och framtill benadt, slätkammadt hår, en aktningsvärd
köpman från London, stolt öfver sina priskuranter, som
han skickade till adeln och ståndspersonerna, hvilkas
förnäma beskydd satte honom i stånd att tillbringa sina
ferier på ett med den goda tonens fordringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
