Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverensstämmande sätt och till en viss grad äfven i sina
förnäma kunders sällskap. Han var icke betagen af denna
spelpassion, som förderfvar aptiten; han spelade med en
välmående maklighet, såsom en, den der tycker, att han,
de stunder han icke är sysselsatt med att förtjena
pengar på affärer eller att skrytsamt gifva ut dem, icke kan
taga sig något bättre för än att förtjena pengar på spel
och ännu mer skrytsamt gifva ut dem, ständigt
erinrande sig, att försynen aldrig tillkännagifvit något
ogillande rörande hans sätt att förströ sig, och tillräckligt
passionsfri för att sluta upp, så snart sötman att vinna
mycket och se andra förlora förvandlades till bitterheten
att förlora mycket och se andra vinna. Ty spellasten
bestod enligt hans åsigt i att förlora pengar på spel. I
hans hållning fans det kanske ett och annat, som
påminde om köpmannen, men i sina nöjen stod han i
jemnbredd med innehafvaren af de äldsta titlar. Tätt invid
hans stol stod en vacker italienare, som, lugn, lik en
bildstod, sträckte ut armen öfver honom för att utsätta
den första stapeln napoleondorer, tagna ur en ny
penningpåse, som just i detsamma bragtes honom af en
budbärare med krökta mustascher. En half minut derefter
sköts stapeln öfver till en gammal qvinna med lösbena
och en dubbel-lorgnett hopklämd öfver näsan. En matt
glimt lyste i den gamla damens ögon, ett mumlande
småleende sväfvade kring hennes läppar, men den
bildstodslike italienaren förblef likgiltig, och sannolikt säker på
ofelbarheten af ett system, som förlänade honom
herraväldet öfver slumpen, uppstaplade han genast en ny hög
guldmynt. Det samma gjorde en man, som såg ut som
en utmärglad sprätt eller en utlefvad vällusting, och som,
blickande på lifvet genom en monocle, utsträckte en
darrande hand för att få pengar vexlade. Han spelade
säkert icke efter något konseqvent system, utan snarare
var det någon dröm om hvita korpar eller tron att den
åttonde i månaden är en lyckosam dag, som förmådde
honom att spela på detta feberaktigt ifriga och dock
villrådiga sätt.
Men ehuru hvar särskild spelare var märkbart olika
hvarje annan, företedde de dock alla gemensamt en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
