- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
5

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i stället för att, som hon skulle hafva önskat, vända dem
bort från henne, länge — huru länge? — lät dem hvila
på henne. En plötslig förnimmelse af att han mätte henne
med blicken och såg ned på henne som på ett ringare
väsen, att han var af ett annat slag än den drägg af
menniskoslägtet, som omgaf henne, att han kände sig
tillhöra en högre region än den, inom hvilken hon
befann sig, och studerade henne såsom ett exemplar af en
lägre klass, väckte hos henne en pinsam, aggande
förbittring, som stegrade sig till ett själsqval.

Den dref ej blodet ur hennes kinder, men förjagade
det från hennes läppar. Med tillhjelp af ett inre trots
återvann hon herraväldet öfver sig sjelf och vände sig
ånyo till sitt spel, utan något annat tecken till
sinnesrörelse än blekheten på sina läppar. Men Derondas
stirrande blick tycktes hafva verkat på henne som ett ondt
öga. Hennes insats var förlorad. Lika godt; hon hade
begynt rulettspelet med några få napoleondorer, och
hon hade nu en betydlig reservfond. Hon hade börjat
att tro på sin lycka, och andra hade också börjat att tro
på den; hon såg sig redan i andanom åtföljd af en svit,
som dyrkade henne såsom lyckans gudinna och gaf akt
på hennes spel som på en ledstjerna. Sådant hade man ju
hört berättas om män som spelade; hvarför skulle icke
en qvinna kunna utöfva ett likartadt herravälde?
Hennes väninna och duenna, som i början icke velat att
hon skulle spela, begynte nu att gilla det. Hon gaf
henne blott det kloka rådet att upphöra i rätta
ögonblicket och föra pengar tillbaka med sig till England,
ett råd, hvarpå Gwendolen gaf det svar, att det var det
spännande i spelet, icke vinsten, som lockade henne.
Under denna förutsättning hade det närvarande ögonblicket
egentligen bort vara det njutningsrikaste i hennes ifriga
spelexperiment. Likväl kände hon, då hennes nästa
insats bortsopades, att hennes ögongropar blefvo heta, och
den säkerhet, hvarmed hon, utan att se åt honom, visste
att den der mannen alltjemt gaf akt på henne, tyngde
på hennes själ som en börda, som börjar att blifva
marterande. Så mycket mera skäl för henne att icke gifva
tapt, utan fortfara att spela, som om hon vore likgiltig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free