Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för vinst eller förlust. Hennes väninna rörde vid
hennes armbåge och föreslog, att de skulle lemna spelbordet.
Detta besvarade Gwendolen med att sätta ut tio
louisdorer på samma punkt. Hon befann sig i den trotsiga
sinnesstämning, då själen icke bar något annat syfte än
att tillfredsställa en ursinnig motsägelseanda och med en
rådande instinkts barnsliga enfaldighet innefattar lyckan
bland föremålen för sitt trots. Eftersom hon icke kunde
vinna så, att hon väckte uppseende, så kunde hon — hvad
som dernäst var det bästa — väcka uppseende genom
att förlora. Hon beherskade sina nerver, och hvarken
hennes läppar eller händer darrade. Hvar gång hennes
insats strök, fördubblade hon den. Många gåfvo nu akt
på henne, men den ende, om hvars aktgifvande på henne
hon var medveten, var Deronda, hvilken, såsom hon var
öfvertygad om, ehuru hon aldrig kastat en blick åt
honom, icke hade rört sig ur fläcken. Ett sådant drama
är snart nog slut: utveckling och katastrof kunna icke
mätas med något gröfre mått än minutvisaren. »Faites
votre jeu, mesdames et messieurs», sade ödets automat-röst
mellan croupierns mustascher och pipskägg, och Gwendolens
arm utsträcktes för att nedlägga hennes sista lilla hög
napoleondorer. »Le jeu ne va plus», sade ödet. Och
fem sekunder derefter gick Gwendolen hort från bordet,
men vände beslutsamt ansigtet mot Deronda och såg på
honom. Det låg ett ironiskt småleende i hans ögon, då
deras blickar möttes, men det var i alla fall bättre, att
han fortfarande hållit sin uppmärksamhet fäst på henne,
än om han förbisett henne såsom en af insekterna i en
svärm, som saknar hvarje individuel fysionomi. Trots
hans öfverlägsna och ironiska min var det likväl svårt
att tro, att han icke beundrade hennes mod likaväl som
hennes person; han var ung, vacker och förnäm i sitt
sätt — icke en af dessa löjliga och simpla kälkborgare,
som ansågo det för sin pligt att kasta en surmulen,
protesterande blick på spelbordet, då de gingo förbi det.
Öfvertygelsen att vi äro beundransvärda låter ej gerna
rubba sig af en enda förnekande röst; tvärtom, när några
af fåfängans stora familj, män eller qvinnor, finna att
deras prestationer mottagas kallt, äro de böjda för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
