Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha litet mer färg på kinderna; hennes skönhet är af en
något blodlös natur.»
»Tvärtom; jag anser hennes hy för det vackraste på
henne. Det är en varm blekhet, som alls icke häntyder
på någon sjuklighet. Och den fina näsan med dess lindriga
krökning uppåt är tjusande. Och så munnen — man
kan aldrig tänka sig en vackrare mun, en mer prydlig
bågform på läpparne — eller hur, Mackworth?»
»Tycker ni det? Jag kan inte fördraga ett sådant
slags mun. Den ser så sjelfbelåten ut, som om den visste
af sin egen skönhet — dess våglinier äro allt för
orörliga. Jag tycker om en mun med mer darrande läppar.»
»Jag för min del finner henne afskyvärd», sade en
enkefru. »Det är märkvärdigt, hvad obehagliga unga flickor
nu för tiden börja komma på modet. Hvem äro dessa
Langens? Känner någon dem?»
»De äro alldeles comme il faut. Jag har flere
gånger ätit middag tillsammans med dem i la Russie.
Baronessan är en engelsk dam, och miss Harleth kallar
henne kusin. Flickan sjelf är mycket bildad och har ett
särdeles godt hufvud.»
»Verkligen? Och baronen?»
»En rätt prydlig möbel.»
»Er baronessa finner man alltid vid spelbordet»,
sade Mackworth. »Jag kan väl tänka, att det är hon,
som lärt den unga flickan att spela.»
»Åh, den gamla spelar alltid mycket lågt; hon sätter
endast då och då ut ett femfrancsstycke. Flickan är
djerfvare; men det är bara en nyck.»
»Som jag hört, har hon i dag tappat allt hvad hon
vunnit. Äro de rika? Vet någon det?»
»Ja, hvem vet det? Hvem kan öfver hufvud veta
detta om hvem som helst?» sade mr Vandernoodt och gick
öfver till Langens.
Anmärkningen att Gwendolen denna afton mer än
vanligt knyckte på nacken var sann. Men det var icke
för att göra likheten med en orm mer fullständig, det
var, emedan hon spanade efter ett tillfälle att få se
Deronda, så att hon kunde fråga, hvem denne obekante var,
hvars forskande blick ännu retade hennes nerver.
Slutligen kom ett sådant tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
