Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15
af en ytterlig oro; men hos Gwendolen fans icke ett spår
till en sådan inre strid. Hon var betagen af en naiv
glädje öfver sitt eget sköna jag, en glädje som hvar och
en, utom möjligen ett mycket surmulet helgon, torde hysa
öfverseende med hos en ung flicka, som hvarje dag i sina
vänners smicker och i sin spegel ser en angenäm bild af
detta jag. Och till och med under denna första begyn-
nelse af bekymmer, medan hon, af brist på något annat
att göra, satt och såg på sin spegelbild i det tilltagande
dagsljuset, fick hennes ansigte så småningom ett sjelfbelåtet
uttryck, som tilltog i ljufhet liksom morgonstunden.
Hennes sköna läppar krusades till ett allt mer tydligt
småleende, tills hon slutligen tog af sig hatten, lutade sig
framåt och kysste det kalla spegelglaset, som sett så varmt
ut. Hur kunde hon tro på sorgen?. Om den anföll henne,
kände hon sig ega styrka att krossa den, att trotsa den,
att undfly den, såsom hon redan hade gjort. Allting före-
föll henne mer möjligt, än att hon fortfarande skulle hafva
att utstå olyckor, vare sig stora eller små.
Fru von Langen gick aldrig ut före frukosten, så
att Gwendolen trygt kunde sluta sin tidiga promenad ge-
nom att begifva sig hem genom Oberstrasse, der pant-
lånarens bod säkert skulle vara öppen efter sju. Vid den
tiden skulle alla de personer, af hvilka hon ogerna ville
blifva sedd, antingen gå och spatsera i närheten af källorna,
eller ännu befinna sig i sina sängkamrar; ehuru det vis-
serligen fans ett stort hotell, Zarina, från hvilket nyfiina
blickar kunde följa henne till herr Wieners dörr; det var
en risk, som hon måste utsätta sig för; och kunde hon
för öfrigt icke hafva gått in för att köpa något som fallit
henne i smaken? Denna nödlögn kom hon att tänka på,
då hon drog sig till minnes, att Zarina var det hotell,
der Deronda bodde; men hon var redan då ett långt
stycke uppför Oberstrasse, och hon gick vidare med sin
vanliga, böljande rörelse, i det hvarje kontur af hennes
kroppsformer och draperi bildade mjuka våglinier, som
voro tilldragande för allas blickar, utom för deras, som
deri sågo en alltför stor likhet med en orm och icke ville
höra talas om, att någon ormtillbedjan åter skulle komma
i bruk. Hon såg hvarken åt höger eller venster och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
