Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
gjorde sin affär i boden med en köld, som icke gaf den
lille herr Wiener någon anledning till anmärkning, utom
med hänseende till det stolta behaget i hennes sätt oeh
den ovanliga storheten och skönheten af de tre mellersta
turkoserna i det halsband, hon erbjöd honom. De hade
hört till en kedja, som en gång varit hennes fars; men
hon hade aldrig känt sin far, och halsbandet var af alla
hennes smycken det, som hon lämpligast kunde göra sig
af med. Tror någon kanske att det är omöjligt att vara,
vidskeplig och nyktert förståndig på samma gång? Ru-
letten fostrar en romantisk vidskepelse med hänseende till
lycka i spel och den mest nyktra förståndighet i fråga om
de känslor, som stå i vägen för att anskaffa de pengar,
man är i behof af. Hvad Gwendolen mest grämde sig
öfver, var, att hon blott fick tio louisdorer att lägga till
de fyra, hon hade i sin börs; dessa judiska pantlånare
uppskörta så samvetslöst kristna menniskor, som hafva
otur i spel! Men . hon var familjen Langens gäst i dess
hyrda våning och hade ingenting att betala der; tretton
louisdorer var mer än som behöfdes för hemresan; om
hon beslöt sig till att riskera tre, skulle de återstående
tio vara mer än tillräckligt,! eftersom hon ämnade resa
utan afbrott, dag och natt. På hemvägen, ja, till och
med då hon trädt in och satt sig i salongen för att vänta
på sina vänner och frukosten, var hon ännu oviss om,
huruvida hon genast skulle resa, eller, rättare sagdt, hon
hade beslutit att blott och bart säga Langens, att hon
från sin mor fått ett bref, hvari hon ombads att åter-
komma, samt lemna det oafgjordt, när hon skulle begifva
sig på väg. Det var redan den vanliga frukosttiden, och
som hon hörde någon inträda, medan hon, något trött
och hungrig, lutade sig tillbaka med slutna ögon, steg hon
upp i den tro, att i det var antingen herr eller fru von
Langen — och de ord, som skulle förkunna hennes be-
slut att dröja åtminstone en dag till, höllo redan på att
komma öfver hennes läppar. Men det var endast en be-
tjent, som bar in ett litet till miss Harleth adresseradt
paket, som just i det samma aflemnats. G-wendolen mot-
tog det och skyndade genast in i sitt rum. Hon såg
blekare och mer upprörd ut, än i det ögonblick, då hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
