Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
beträffade, var Gwendolen fullkomligt bekymmerfri. Hon
hade intet begrepp om, huru hennes morfar förvärfvat
den förmögenhet, han efterlemnade åt sina båda döttrar
— men han hade varit en vestindier — hvilket gjorde
alla vidare frågor öfverflödiga; och hon visste, att hennes
fars slägt var så förnäm, att den icke ville veta af hen-
nes mor, som med mycken stolthet förvarade ett minia-
tyrporträtt af en lady Molly, med hvilken hon var be-
slägtad på sin mans sida. Hon hade sannolikt fått veta
mer om sin far, om icke en obetydlig tilldragelse inträf-
fat, då hon var tolf år gammal. Mrs Davilow hade —
hvilket hon endast plägade göra efter långa mellanskof —
framtagit åtskilliga minnen efter sin första man, och, me-
dan hon visade Gwendolen hans miniatyrporträtt, med en
värme, som tycktes räkna på ett synnerligen ömt, barns-
ligt deltagande, framhållit den omständighet, att snälla
pappa dött, då hans lilla dotter ännu hade på sig bär-
kläder. Gwendolen, som genast tänkte på den föga älsk-
värda styffar, hon hade känt under större delen af sitt
lif, allt sedan hon burit korta klädningar, sade:
»Hvarför gifte du om dig, mamma? Det hade varit
trefligare, om du inte gjort det.»
Mrs Davilow rodnade djupt; det ryckte till litet
smått i hennes ansigte, och sedan hon genast åter inläst
sina souvenirer, sade hon med en hos henne ytterst säll-
synt häftighet:
»Du är känslolös, barn!»
Gwendolen, som höll mycket af sin mor, blef flat
och kände sig sårad, och sedan dess hade hon aldrig mer
vågat göra någon fråga angående sin far.
Detta var icke enda gången hon genom försummelse
af sina barnsliga pligter ådragit sig samvetsqval. Det
stäldes, om möjligt, alltid så till, att en liten säng bäd-
dades åt henne i hennes mors sängkammare; ty mrs Da-
vilows moderliga ömhet egnades företrädesvis hennes äld-
sta dotter, som var född i hennes lyckligare dagar. En
natt, då hon fick ett plötsligt anfall af illamående, märkte
hon, att det medikament, sona plägade stå på bordet vid
hennes säng, icke fans der, och hon bad Gwendolen stiga
upp och hemta det åt henne. Den friska unga damen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
