Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22
som, väl ombonad och varm som en rosig barnunge låg i
den lilla sängen, bade ingen lust att gå ut i kylan och
förblef liggande alldeles orörlig, frammumlande ett nekan-
de svar. Mrs Davilow nödgades undvara sitt medikament,
oob hon gjorde aldrig sin dotter den ringaste förebråelse
för hennes handlingssätt, men dagen derpå insåg Gwen-
dolen ganska väl, hvad hennes mor måste tänka om henne,
och försökte godt-göra sitt fel genom ömhetsbetygelser,
som icke kostade henne någon ansträngning. Som hon
alltid varit hela husets älskling och stolthet, och af mor,
systrar, guvernanter och tjenstfolk uppvaktats, som om
hon varit en landsflyktig prinsessa, hade hon naturligtvis
svårt för att anse sitt eget nöje mindre vigtigt än andra
funno det, och när man rent af förbjöd det, väckte detta
hos henne en med förvåning blandad förtrytelse, som,
den tid då hennes seder ännu voro råa, var i stånd att
gifva sig luft i någon af dessa lidelsefulla handlingar, som
tyckas strida mot de vanliga böjelserna. Ehuru hon som
barn aldrig varit tanklöst grym, utan tvärtom funnit ett
nöje i att rädda drunknande flugor och gifva akt på, hur
de qvicknade till, bibehöll sig dock ett obehagligt, tyst
minne deraf, att hon en dag vridit halsen af sin systers
kanariefogel i ett anfall af raseri öfver hans gälla sång,
som gång efter annan på ett skärande sätt öfverröstat
hennes egen. Hon hade för att ersätta sin syster hennes
förlust köpt henne en hvit råtta, och ehuru hon i hem-
lighet ursäktade sig dermed, att hon var af en synner-
ligt ömtålig natur, hvilket var ett bevis på hennes all-
männa öfverlägsenhet, blef hon alltid helt hjertängslig vid
tanken på detta oafsigtliga mord. Gwendolen var icke
samvetslös, men hon lät gerna sina botgöringar blifva så
lätta som möjligt, och nu, då hon var tjugu år och der-
utöfver, förvandlades hennes själsstyrka till en sjelfbe-
herskning, hvarigenom hon bevarade sig för förödmjukande
botgöringar. Hon ådagalade mer hetta och viljekraft än
någonsin, men det låg mer beräkning derunder.
Då, samma dag de anlände till Offendene, hvilket
icke ens mrs Davilow sett förut — hennes svåger, mr
Gascoigne, hade hyrt det för hennes räkning — de alla
stodo i portiken framför den öppna dörren, så att de på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
