Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
trädet i salongen och kände sig något förnärmad öfver,
att en ny tjenare tillät sig sådana ironiska utlåtelser.
»Jag menar den unga damen, som skall regera öfver
oss; och hon ser också så ståtlig ut, att hon ganska väl
kan vara berättigad dertill», svarade mrs Startin i en
blidkande ton. »Hon vet nog, hvad för en nyckel det är.»
»Om ni har lagt fram hvad vi behöfva, Bugle, så
gå och se om de andra», sade Grwendolen, då hon och
mrs Davilow inträdde i deras svart och gult målade säng-
kammare, der en täck liten hvit säng var bäddad bred-
vid den svarta och gula katafalk, som benämndes »den
bästa sängen». Jag skall hjelpa mamma.»
Men det första hon gjorde var att gå fram till den
höga spegeln mellan fönstren, hvari hon kunde se sig
sjelf och allt hvad som fans i rummet, medan modern
satte sig ned och likaledes såg pä spegelbilden.
»Detta är en förträfflig spegel, Grwendolen, eller är
det den svarta och gula färgen, som gör att du tar dig
sä bra ut?» sade mrs Davilow, då Grwendolen i sned
riktning vände tre fjerdedelar af sitt ansigte mot spegeln
och med venstra handen strök tillbaka sitt böljande hår.
»Jag skulle kunna blifva en rätt hygglig sankt Ce-
cilia, om jag finge några hvita rosor i håret», sade Grwen-
dolen ; »men hur är det med min näsa, mamma? Jag
tror inte, att helgon någonsin äro minsta smula uppnästa.
Jag skulle önska, att jag fått din fullkomligt raka näsa;
den skulle ha passat till alla möjliga roller — en till
allt duglig näsa. Min näsa är en lustig näsa; den skulle
icke passa så bra till en tragedi.»
»Ack, mitt barn, man kan i denna verld vara olyck-
lig med hvilken näsa som helst», sade mrs Davilow med
en djup, tung suck, i det hon kastade sin hatt på bordet
och stödde armbågen på det.
»Nå, mamma!» sade Grwendolen i en strängt före-
brående ton, i det hon med en förtrytsam min vände
sig från spegeln, »börja inte på att vara förstämd här.
Det förderfvar mitt nöje, ocli allt kan nu bli så härligt.
Hvad har du att vara dyster öfver nu?»
»Ingenting, mitt barn», sade mrs Davilow, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
