Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
39
FJERDE KAPITLET.
Det skulle vara litet obilligt att klandra prosten i
Pennieote, för det han genom sin vana att betrakta sa-
kerna ur alla synpunkter kom till den slutsatsen, att
Gwendolen var en ung flicka, som sannolikt skulle komma
att göra ett lysande parti. Hvarför skulle han i detta
hänseende tänka annorlunda än hans samtida och önska
sin niece ett sämre slut på hennes tjusande ungmölif än
hvad alla andra ansågo för det allra bästa ? Det borde
snarare räknas honom till ära, att hans känslor rörande
detta ämne voro uteslutande välvilliga. Och besinnar
man medlens förhållande till ändamålen, så skulle det
varit en ren dårskap att låta leda sig af undantagsför-
liällanden och idylliska drömmar — att gifva det rådet,
att Gwendolen skulle gå i en lika så usel klädning, som
den Griselda gick i, på det att en markis skulle bli kär
i henne, eller påyrka, att hon, eftersom en vacker flicka
skall sökas, borde hålla sig på afstånd. Mr Gascoignes
beräkningar voro af det slag, som kallas förståndiga,
och det föll honom icke ens in att anskaffa en allt för
yster häst, på det att Gwendolen skulle råka ut för en
olyckshändelse och räddas af en rik man. Han ville sin
niece väl, och han ville, att hon i de bästa sällskaps-
kretsar i trakten skulle visa sig så mycket som möjligt
till sin fördel.
Onkelns afsigter öfverensstämde fullkomligt mod
Gwendolens egna önskningar. Ingen må dock föreställa
sig, att hon ansåg ett lysande parti som det omedelbara
föremålet för den trolldom, hon utöfvade öfver verlden
genom det behag, hvarmed hon satt till häst, eller genom
sina öfriga företräden. Att hon en eller annan dag
skulle komma att gifta sig, skulle hon väl funnit sig
nödsakad att erkänna, och att hennes giftermål icke
skulle bli af den mellansort, som de flesta flickor äro
belåtna med, det ansåg hon vara upphöjdt öfver allt
tvifvel. Men hennes tankar uppehöllo sig icke vid gif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
