Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
43
och med uppassarne i hotellen visade sig vid sådana till
fallen mer flinka än vanligt att borsta bort brödsmulor
och utsläta veck och torka bort vinsqvättar, i hvilka
flugor sprattlade.
Denna mäktiga trollkraft i förening med den om-
ständighet, att hon var äldsta dottern, hos hvilken mo-
dern alltid tyckte sig halva ett behol att urskulda sig
för det obehag, hon förorsakat henne genom en styffar,
torde synas ett så till fyllest görande skäl för Gwendo-
lens herravälde i huset, att, om man ville söka etter
något annat, detta kunde synas vara det samma som att,
när solen skiner, fråga efter orsaken till dagsljuset. Lik-
väl bör man taga sig till vara för att i detta fall draga
några omedelbara slutsatser. Jag erinrar mig hafva sett
samma trägna, ödmjuka uppmärksamhet visas personer,
som alls icke voro vackra eller ovanliga, hvilkas lasthet
icke gaf sig till känna på något behagfullt sätt eller i
välljudande tonfall, och som icke voro äldsta döttrar af
en öm, anspråkslös mor, ångerfull för det hon ådragit
dem obehag. Somliga bland dem voro mycket alldagliga
menniskor, men de liknade hvarandra alla deri, att de
hade en fast vilja att genomdrifva, hvad som var dom
angenämt, och icke hyste minsta betänklighet att blifva
obehagliga och till och med farliga, om de icke fingo sin
vilja fram. Till följd deraf är jag oviss om, huruvida
icke Gwendolen, äfven utan sin mäktiga tjusningskraft
och sin egendomliga ställning såsom äldsta dotter, dock
skulle hafva spelat rollen af landsflyktig prinsessa, om
hon endast kunnat bevara sin medfödda, af sjelfvisk åträ
ledda energi och sin förmåga att ingifva farhåga för hvad
hon möjligen skulle kunna säga eller göra. Hon hade
emellertid denna tjusningskraft, och de som fruktade
henne, höllo också af henne; och både farhågan och till-
gifvenheten förhöjdes kanske af hvad man skulle kunna
kalla det regnbågslikt skiftande i hennes karakter, det
vexlande spelet af olika, ja motsatta böjelser. Macbeths
tal om omöjligheten att vara många motsatta ting i. ett
och samma ögonblick gäller endast om handlingai, icke
om känslornas finare skiften. Vi kunna icke i .samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
