- Project Runeberg -  Daniel Deronda / Första delen /
50

(1878) [MARC] Author: George Eliot Translator: Magnus Alexander Goldschmidt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50
Man begynte snart att musicera. Miss Arrowpoint
oeh herr Klesmer spelade på två pianon ett quatre-mains,
som på sällskapet i det hela gjorde intrycket af att vara
väl långt och på G-wendolen särskildt, att miss Arrow-
point egde ett herravälde öfver instrumentet, som vida
öfverträffade hennes egen färdighet, ehuru hon derför
icke trodde sig hafva någon anledning att vara, missbe-
låten med sitt eget anslag och föredrag. Efter styckets
slut tillkännagåfvo alla, att de gerna skulle höra G-wen-
dolen sjunga; den som i synnerhet visade sig angelägen
derom, var mr Arrowpoint, hvilket ju var ganska natur-
ligt hos en värd, som var en fulländad gentleman, om
hvilken man icke hade något annat att säga, än att han
gift sig med miss Cutts och att han infört de bästa
cigarrer; och han förde henne med den mest otvungna
artighet till pianot. Herr Klesmer tillslöt instrumentet
och smålog välvilligt, då hon närmade sig; derefter satte
han sig på några stegs afstånd från henne, så att han
kunde se henne, medan hon sjöng.
Gwendolen var icke nervös; hvad hon föresatte sig
att göra, det gjorde hon utan att darra, och att sjunga : ,
var en njutning för henne. Hennes röst var en temligen
kraftfull sopran — någon hade sagt henne, att den
liknade Jenny Linds — hon hade godt öra och hon höll
god takt, så att hennes sång tillfredsstälde vanliga åhörare,
och hon hade varit van vid att skörda allmänt bifall.
Hon hade den sällsynta fördelen att se nästan bättre ut,
då hon sjöng, än eljest, oeh att herr Klesmer satt midt
framför henne, föreföll henne icke ohehagligt. Hennes
sång, som hon på förhand valt, var en omtyckt aria af
Bellini, hvari hon kände sig fullkomligt säker.
»Förträffligt!» sade mr Arrowpoint, som qvarstått i
närheten, oeh ordet upprepades rundt omkring utan större
brist på uppriktighet än som i allmänhet menniskor i
sådana fall göra sig skyldiga till. Men herr Klesmer
stod som en staty, i fall man kan tänka sig en staty
med glasögon, åtminstone var han stum som en staty.
G-wendolen trugades att sitta qvar och undfägna sällskapet
med en annan sång, och hon hade icke lust att säga nej;
men innan hon beslöt sig till att efterkomma uppma-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 11 13:11:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/deronda/1/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free