Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bl
ningen, flyttade hon stolen litet närmare till herr Kles-
mer och sade med ett småleende oeh en bönfallande
blick: »det skulle vara obarmhertigt mot en så stor
musikus. Ni kan inte finna något nöje i att höra en
dilletant sjunga.» .
»Nej, det är sant, men det gör ingenting», sade
herr Klesmer, som plötsligen på ett otäckt sätt började
bryta på tyska med kort utstötta slutstafvelser, hvartill
han dittills ej visat minsta benägenhet och hvilket uppen-
barligen härrörde af någon förändring, i hans sinnesstäm-
ning, alldeles som irländare använda sin starkaste dialekt,
då de råka i vredesmod eller sinnet rinner på dem.
»Det gör ingenting5 det kan alltid vara rätt angenämi.
att se er sjunga.» .
Månne någonsin öfverlägsenheten så oförvantadt gjort
sig gällande? Åtminstone hade det icke skett före de
sista teutoniska eröfringarna. Gwendolen rodnade djupt,
men med sin vanliga sinnesnärvaro undertryckte hon
hvarje spår till någon opassande förtrytelse och drog sig
icke genast tillbaka; och miss Arrowpoint, som stått till-
räckligt nära för att höra hvad som sades och äfven för
att lägga märke till, att herr Klesmers sätt att betrakta
Gwendolen var mer påtagligt beundrande, än som strängt
öfverensstämde med den goda tonens fordringar, trädde
nu med fulländad takt och största vänlighet fram till
henne och sade:
»Nu kan ni föreställa er, hvad jag har att utsta
med denne professor. Han kan knappast fördraga något,
som vi engelsmän företaga oss på det musikaliska området.
Vi måste hålla till godo med hans stränga omdömen, af
hvilka vi kunna draga den nyttan, att vi få veta .det
värsta, som kan sägas om oss. Det är alltid en liten
tröst, och vi kunna fördraga det, då alla andra beundra
oss.»
»Jag skulle vara honom mycket förbunden, om han
ville säga det värsta», sade Gwendolen, som genast åter-
vunnit sin fattning. »Jag fruktar för, att jag fått en
mycket dålig undervisning, och för öfrigt har jag ingen
talang, endast kärlek till musik». Detta var mycket väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
