Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
84
på Gwendolens korta, triumferande fraser svarade mrs Da-
vilow genast med dessa ord:
»Detta oaktadt hoppas jag, Gwendolen, att du icke
skall göra om det. Jag skulle aldrig kunna ha ett ögon-
blicks ro. Som ni vet, omkom hennes far genom en olycks-
händelse.»
Yid de sista orden hade mrs Davilow vändt sig bort
från Gwendolen och sett på mr Gascoigne.
»Kära mamma», sade Gwendolen och kysste henne
muntert, utan att låtsa om hennes farhågor, »barn brås
inte på sina föräldrar med hänseende till brutna ben.»
Ännu hade icke ett ord yttrats om Rex. I sjelfva
verket hade också ingen oroat sig för hans skull. Gwen-
dolen hade yttrat till sin mor: »åh, han måste ha blifvit
långt efter och ridit hem förtviflad»; och det kunde icke
nekas, att detta så till vida var lyckligt, som det gaf lord
Braekenshaw anledning att följa henne hem. Men nu sade
mr Gascoigne med ett visst eftertryck, i det han såg på
Gwendolen.
»Nå, din idrott har lyktats bättre för dig än för Rex.»
»Ja, jag skulle tro, att han måst göra en förskräck-
lig omväg. Du har inte lärt Primrose att sätta öfver
häckar, onkel», svarade Gwendolen, utan minsta skymt till
oro i blick eller röst.
»Rex har störtat tillika med hästen», sade mr Gas-
coigne helt kort och kastade sig ned i en länstol, stödde
armbågarna mot karmarna och knäppte i hop händerna,
medan han tillslöt läpparna och såg på Gwendolen, som
sade:
»Åh, stackars gosse! Han har väl inte gjort sig illa?»
Hennes ansigte uttryckte så pass mycken bedröfvelse,
som öfvermodiga dödliga förmå att ådagalägga, när deras
hjerta sväller af triumf. Mrs Davilow deremot utbrast i
samma ögonblick: »Herre min Gud! Der ser du!»
Mr Gascoigne fortfor: »hans ena skuldra har gått ur
led, och han har nog också fått sig några blånader.»
Han gjorde åter ett litet uppehåll för att gifva akt
på Gwendolen, men i stället för att blekna och tystna,
fiambesvor hon blott ett uttryck af djupare medlidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
