Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
»Är detta det sista ord, du har att säga mig, Gwen-
dolen? Kommer det alltid att förbli så?»
Hon kunde ieke undgå att gifva akt på, hur olyck-
lig han såg ut, och känna litet medlidande med gamla
Rex, som aldrig gjort henne något för när. I en afgö-
rande ton, men med ett uttryck af sin förra vänlighet
sade hon:
»Med hänseende till kärleksförklaringar, ja. Men för
öfrigt har jag ingenting mot dig.»
En kort tystnad inträdde, och derefter sade han
helt sakta farväl och lemnade rummet. Strax derpå hörde
hon förstugudörren tungt falla i lås efter honom.
Mrs Davilow hade också hört, hur Rex i hast af-
lägsnade sig, och hon kom nu in i salongen, der hon
fann Gwendolen sittande på en låg soffa med händerna
för ansigtet och håret nedfallande öfver henne som en
mantel. Hon. snyftade bittert. »Mitt barn, mitt barn,
hvad fattas dig?» utropade modern, som aldrig förr sett
sin älskling så förkrossad och kände någonting snarlikt
den ångestfulla oro, som qvinnor känna vid åsynen af en
överväldigande sorg hos en stark man; ty ’detta barn
hade beherskat henne. Hon satte sig ned bredvid henne,
slog sina armar omkring hennes lif, tryckte sin kind mot
hennes hufvud, och försökte sedan att lyfta upp det.
j wendolen gaf efter, och lutande sitt hufvud mot mo-
derns barm utbrast hon snyftande: »o, mamma, hvad
skall det bli af mitt lif? Det fins ingenting, som det är
vardt att lefva för!»
»Hvarför det, mitt kära barn?» sade mrs Davilow
Eljest hade hon vanligen sjelf fått uppbära förebrå-
elser af sin dotter för ofrivilliga utbrott af förtviflan
»Jag skall aldrig älska någon. Jag han inte älska
niskor. Jag hatar dem allesamman.»
komnim*et k°“. ,noS med ^en, mitt kära barn, det
kommer nog med tiden.»
sloa <iend°Ien snyfta(V allt mer krampaktigt. Slutligen
San vål r?6 °“krS m°derns h:lls> tyckte -8
“it kan Se fi H ^ °ch Sade med röst
nitin du.» ldraga’ ^ n䧰n kommer miS “ära an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
