Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
93
Derpå begynte modern att snyfta, ty detta bort-
skämda barn bade aldrig förr visat henne en sådan hän-
gifvenhet, och sä sutto de tätt slutna intill hvarandra.
ÅTTONDE KAPITLET.
I prestgården rådde en långt varaktigare sorg. Så
snart Kex kom hem, kastade han sig på sängen i ett
tillstånd af skenbar dvala, som oafbrutet fortfor ända
till följande dagen, då mer positiva sjukdomssymptom
gåfvo sig till känna. Någon resa till Southampton kunde
nu mer icke komma i fråga, i stället tänkte hans mor
och Anna’ endast på att vårda denne patient, som icke
ville tillfriskna och som, från att vara den gladaste,
tacksammaste själ i huset, förvandlades till en tvär, in-
bunden varelse, den der besvarade alla kärleksfulla försök
att uppmuntra honom med ett vresigt: »låt mig vara i
fred». Fadern blickade ut öfver krisen och ansåg den
för kortaste vägen att komma från en obehaglig affär;
men han sörjde öfver det oundvikliga lidandet och gick
då och då och satte sig några minuter, utan att säga ett
ord, och steg sedan upp, lade lätt sin hand på Kex’
bleka panna och aflägsnade sig med ett »Gud välsigne
dig, min gosse». Warham och de yngre barnen plägade
stundom glänta på dörren och titta in för att se det
otroliga, att deras liflige bror låg der på sjuksängen;
men genast vinkades det åt dem, att de skulle gå sin
väg. Den sjukvakterska, som alltid var tillstädes, var
Anna, och hennes lilla hand fick hvila i broderns, ehuru
han aldrig hjertligt tryckte den. I hennes själ omvexlade
ångesten öfver Rex med förtrytelsen öfver Gwendolen.
»Kanske det är syndigt af mig, men jag tror inte,
att jag någonsin kan hålla af henne mer», var det stän-
digt återkommande omqvädet på stackars lilla Annas ty-
sta klagovisa. Och äfven mrs Gascoigne hyste mot sin
systerdotter en bitter känsla, som hon icke kunde afhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
